Det finns överdrifter i Rädda Barnens och Bris kampanjer om barnfattigdomen, rapporterade Janne Josefsson i ett uppmärksammat reportage i "Uppdrag granskning" för en tid sedan.
Okej, låt gå för det. Barnrättsorganisationerna slarvade och skarvade. Men det förtar inte det faktum att det finns en växande skara barn som lever i ekonomiskt och socialt utsatta miljöer i dagens Sverige.
- 18 december 2012 berättade Dagens Nyheter om 3000 barnfamiljer som har vräkts, trots regeringens uttalade nollvision.
- 25 oktober 2012 rapporterade Socialstyrelsen att allt fler svenskar är långvarigt bidragsberoende. Andelen barn som ingår i familjer som mottagit ekonomiskt bistånd uppgår till 7,0 procent, enligt Socialstyrelsen.
- 26 juni 2012 refererade radio-Ekot siffror från SCB som talar om att barnfattigdomen ökar i 187 kommuner.
Det betyder inte att svenska barn lever på U-landsnivå. Men siffrorna speglar en växande otrygghet. Många barn och ungdomar får en dålig start i livet.
Det krävs inte heller någon större fantasi för att förstå en tuff uppväxt i många fall även leder till allvarliga problem senare i livet.
De flesta svenska barn lever förvisso goda liv. Men för många har villkoren hårdnat under de senaste åren, vilket visar sig i både Kronofogdens och Socialstyrelsens statistik.
Även barn har träffats av försämringarna i a-kassan och sjukförsäkringen. Det finns ju barn som har långtidssjuka eller arbetslösa föräldrar som lever på marginalen.
I en intervju med Aftonbladet understryker Tapio Salonen, Sveriges ledande forskare på fattigdom, att man måste skilja på Rädda Barnens kampanjer och den forskning som finns.
"Man kan betraktas som fattig även om man har kläder och mat för dagen", konstaterar Salonen.
Enligt Salonen finns två vedertagna definitioner av fattigdom.
Antingen lever familjen på försörjningsstöd eller så har man en väldigt låg disponibel inkomst. För en ensamstående med ett barn var den summan år 2010 11 453 kronor i månaden eller 17 457 kronor för en familj med två vuxna och två barn. De pengarna ska då räcka till bostad, mat och allt annat nödvändigt.
Det är dessa definitioner (det vill säga etablerad social forskning) som ligger till grund för siffran att 242 000 barn lever i fattigdom (eller ekonomisk utsatthet, om man nu föredrar det begreppet).
Det är också detta samhällsproblem som borde stå i fokus av samhällsdebatten, inte Rädda Barnens eventuella klavertramp.
Alla barnfamiljer har inte kunnat glädja sig åt borgarnas jobbskatteavdrag, slopade förmögenhetsskatt eller privata läxhjälp.
Det finns växande bakgårdar i alliansens Sverige. Det finns folk som har drabbats hårt av nedskärningarna i a-kassan, sjukförsäkringen och arbetsmarknadspolitiken.
En aktivare jobbpolitik och fler jobb är grunden för att minska klyftorna.
Men det behövs också en annan fördelningspolitik och riktade insatser för att stärka utsatta barnfamiljer - exempelvis höjda flerbarnstillägg, höjt tilläggsbidrag för studenter med barn samt höjt underhållsstöd för ensamstående föräldrar.
Om detta måste Socialdemokraterna också tala om under och efter nästa veckas partikongress.