Fackets centralorganisationer har framför sig ett byte av samtliga ordföranden. Först ut med sin avgång var Sture Nordh, TCO. Sen följde Wanja Lundby-Wedin, LO. För en tid sen blev det klart att Anna Ekström, Saco, går vidare till ett nytt spännande jobb som generaldirektör på Skolverket.
Dessa tre har länge dominerat den svenska fackliga scenen. En sak som de gemensamt kämpat för är den svenska kollektivavtalsmodellen. Konsekvent har de hållit fast vid att arbetsmarknadens parter självständigt utan statlig inblandning bör få reglera förhållandena på den arbetsmarknaden.
När de tillträdde var det mer politiskt kontroversiellt än idag. Moderaternas omorientering vittnar om att de fackliga organisationerna vunnit slaget om synen på både arbetsrätt och lönepolitik.
Samtidigt som den politiska striden vunnits har dock verkligheten skapat allt större problem för modellen. Tjänstemännen är idag nästan lika välorganiserade som de var när Nordh och Ekström tillträdde. Den fackliga organisationsgraden var förra året för första gången högre bland tjänstemän än bland arbetare.
Under samma tid har utvecklingen i LO varit mer bekymmersam. Det finns i och för sig stora skillnader mellan förbunden. Antalet pappersindustriarbetare som inte är med i facket är fortfarande lätträknade. I småföretag, i servicesektorn, i yrken med stor personalomsättning och i de större städerna börjar andelen fackmedlemmar dock bli besvärande låg.
Den svenska kollektivavtalsmodellen bygger på att det finns en lokal facklig motpart. En motpart med mandat att göra upp. Detta uppstår bara om det finns en lokal facklig aktivitet med högt deltagande. Kollektivavtal finns fortfarande nästan överallt, men en av styrkorna i modellen är att den öppnar upp för legitima lokala anpassningar kopplade till verksamhetens krav.
De nytillträdande ledarna för de fackliga centralorganisationerna kommer ställas inför stora utmaningar. Den politiska striden om den svenska arbetsmarknadsmodellen räcker inte. Modellen måste också fortsätta att leverera resultat - för både arbetstagare, arbetsgivare och för samhällsekonomin i stort. Den enda person hittills blivit lanserad är Eva Nordmark, från SKTF. Hon är en utmärkt person som vågar tänka i nya banor. Men det kommer också behövas framöver. Uppgifterna för facken är många och svåra.