En måndagskväll i mitten av augusti gjorde jag en sväng till Gültzauudden i Luleå. Stadsviken-Malmuddens S-förening, den största S-föreningen i residensstaden, arrangerade en höstupptakt med grillad korv och politiska samtal.
På plats fanns bland andra kommunalråden Niklas Nordström och Yvonne Stålnacke, stadsbyggnadsnämndens ordförande Lenita Ericson samt landstingsråden Maria Stenberg och Anders Öberg.
Jag skulle beskriva det som ett möte där klimatet var både varmt och öppet.
Kommunalråden satt inte på några höga hästar. Tvärtom var de i allra högsta grad tillgängliga och öppna för samtal.
Alla, som så önskade, hade möjlighet att diskutera och framföra sina åsikter om Lulebo, dansens hus, skolpolitik, avfallsåtervinning och andra lokala frågor.
På Gültzauudden fanns inget tak som begränsade diskussionen och samtalet.
Över mötesdeltagarna fanns bara en fin öppen himmel.
Mötet på Gültzauudden är inte det enda i sitt slag. Runtom i Luleå finns 35 socialdemokratiska grundorganisationer, som arrangerar möten om både stort och smått. Några aktuella exempel:
427 oktober bjöd Göran Öhman, ordförande i miljö- och byggnadsnämnden, in till diskussion vid ett kvällsmöte i centrala Luleå.
4 3 november arrangerade S-föreningen Progressum och S-studentklubben ett möte om klimatförändringarna. Dokumentären ”This changes everything” visades och bildade grund för ett samtal.
4 17 november ordnar IF Metall, LO och Socialdemokraterna i Luleå en samtalskväll om den fruktansvärda kalkugnsolyckan vid SSAB hösten 2011.
4 På Socialdemokraternas Facebook-sida läser jag om pensionärsutskottet som ordnar bussresor på temat ”Lär känna din stad”. Många deltar.
Jag skulle inte beteckna detta som ”en klubb för inbördes beundran” eller ”ett slutet parti”. Tvärtom ser jag ett stort antal partiaktivister, föreningar och politiker som anstränger sig för att nå fler och öka delaktigheten i det politiska samtalet. Det är inte heller särskilt kyligt i partilokalen på Hermelinsgatan när jag träffar partiombudsmannen Madelene Rydehäll.
Hon tar emot med ett vänligt leende och en varm kopp kaffe. Sedan berättar hon om allt som är på gång i den lokala partiverksamheten.
Bland annat kommer Socialdemokraterna i Luleå att arrangera en föreningsutvecklingsdag 28 november. Samtliga 35 S-föreningar är inbjudna.
”Det är ett led i arbetet med att utveckla Socialdemokraterna som folkrörelseparti”, berättar Rydehäll.
Målsättningarna är högt ställda. Organisation, ledarskap, politik, utbildningsverksamhet – allt ska stärkas och vässas.
Det sker dessutom redan en hel del.
Under 2014 fick Socialdemokraterna i Luleå 173 nya medlemmar. Vid årsskiftet uppgick medlemssiffran till sammanlagt 1 099 personer.
Partiets ambition är även att ge alla nya medlemmar en bra introduktion. Till exempel görs en storsatsning på medlemsutbildningar.
Helgen 17–18 oktober deltog – bara som ett exempel – ett 50-tal personer vid partidistriktets kurser på Sunderby Folkhögskola.
Men det är givetvis en helt omöjlig uppgift för ett parti att infria förväntningarna hos allt och alla.
Alla kan inte få de uppdrag som de vill ha eller få igenom sin egen vilja. Så funkar det ju inte i en demokrati.
Men det behöver ju inte betyda att det är fel på partiet som parti.
Visst, det finns alltid saker som kan bli bättre. Men jag tycker att snacket om pampvälde och maktfullkomlighet är både överdrivet och ogrundat.
Yvonne Stålnacke och Niklas Nordström kan inte sälja ut bostäder utan att först förankra beslutet i sin partigrupp och kommunfullmäktige.
Sedan får den som vill givetvis ändå ogilla detta och andra beslut. Men det är ett beslut som har debatterats och fattats enligt den demokratiska konstens alla regler i partiet, kommunstyrelsen och kommunfullmäktige.
Lokalpolitiken är faktiskt ingen enmansshow, som en del tycks tro.