Miliband visar vägen
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Ed Miliband talade i sitt tacktal om att skapa "The Good Society" - en hänvisning till ett brittiskt-tyskt manifest, som är starkt kritiskt till den tredje vägens numera rätt nersolkade politiska strategi, som bars upp av främst Tony Blair men också av Tysklands Gerhard Schröder. Det var ett på många sätt alltför ensidigt politiskt medelklassprojekt.
Inte sällan hamnade brittiska Liberaldemokraterna till vänster om detta nya Labour. Ed Milibands tydligaste budskap är att han nu vill vinna tillbaka partiets kärnväljare och folkets förtroende. Men han riktade sig även till den "pressade medelklassen".
Den sociala jämlikheten är ett viktigt mål för hela samhället. Även de bättre ställda mår sämre i ett samhälle som utvecklas i alltför ojämlik riktning.
Denna strategi att både vinna arbetarklassen och medelklassen och bygga broar och allianser mellan dessa blir det centrala i brittiska Labours väg tillbaka till makten.
Indirekt sänder det samma budskap även till tyska, svenska och andra socialdemokratiska partier, som brottas med svagt väljarstöd och stor osäkerhet om vilken väg de ska välja ur sina nuvarande bekymmer.
Det visar vägen för hela Europas krisande socialdemokrati. Valet ger sannolikt även kriskommissionsarbetande svenska socialdemokrater med stukat självförtroende en signal om vart de nu måste gå för att bygga upp det som gått förlorat i två förödande valnederlag.
Med valet av Ed Miliband väljer Labour en ny spännande väg, försiktigt åt vänster.
Partiet vill vinna åter de kärnväljare som nu ett antal år med viss rätt tvivlat på socialdemokratins möjligheter att försvara människors välfärd, arbete och liv.
De svenska socialdemokraternas kriskommissionsarbete har inte börjat särskilt lovande och med förenklade "vinna tillbaka medelklassen"-schabloner.
Varför röstade till exempel bara 50,7 procent av LO-förbundsmedlemmarna och rekordsvaga 22 procent av alla förvärvsarbetande på Socialdemokraterna i 2010 års svenska riksdagsval.
Förståelsen för hur begränsad tilltron till de rödgrönas jobbpolitik var under valrörelsen tycks också saknas. Det är ingen bra början på analysarbetet efter S-valfiaskot i Sverige.
Ed Miliband och brittiska Labour verkar ha förstått mer och bättre vad som nu krävs.
Socialdemokratins sociala jämlikhet och brobyggande mellan arbetar- och medelklass ligger där på nytt som en väldig möjlighet. Bara man vill och vågar!