23-24 november genomförs ett toppmöte i Europeiska Unionen som kan få stora konsekvenser för norra Sverige.
På dagordningen står diskussionen om EU:s långtidsbudget.
"Jag är mycket oroad för strukturfondernas framtid", säger Jens Nilsson (S), Europaparlamentariker från Östersund.
Det är inga småpengar för Norrland. Under perioden 2007-2013 tillförs Sverige och svensk regionalpolitik 8,7 miljarder kronor via EU:s regionala utvecklingsfond.
Det är pengar som satsas på bland annat utbyggnad av bredband, energibesparingar i industrin, satsningar på turism i glesbygden, infrastruktur och jobb till arbetslösa ungdomar.
"Ett exempel är satsningarna på tillämpad forskning vid universiteten i Luleå, Umeå och mittuniversitetet i Sundsvall-Östersund", berättar Jens Nilsson.
Den tidigare S-regeringen var en stark pådrivare för att Sverige skulle vara en del av EU:s strukturpolitik.
Norrland uppfyller visserligen inte några fattigdomskriterier inom EU.
Däremot finns det speciella strukturella förhållanden (gles bebyggelse, långa avstånd och kyligt klimat) som kräver särskild hänsyn, löd argumentet under förhandlingarna inför Sveriges EU-inträde 1995.
Så blev det också. Gleshetsargumentet vann gehör och Sverige blev en del av EU:s struktur- och sammanhållningspolitik.
Sverige bidrar till EU-fonderna. Men utsatta regioner och människor i landet får också del av dessa pengar.
I de förhandlingarna om EU:s nya långtidsbudget, som ska börja gälla 1 januari 2014, har emellertid den svenska regeringen intagit en helt annan hållning.
EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) vill att strukturfonderna bara ska användas i de fattigaste regionerna i EU, alltså inte i svensk glesbygd. Hon har dömt ut fonderna som "50-talspolitik".
Jens Nilsson reagerar starkt mot ministerns beskrivning.
"Det är inte 50-talspolitik att satsa på innovationer och forskning eller förnybara energikällor", säger Jens Nilsson.
Visst, man kan givetvis tänka sig en ordning där Sverige helt ställer sig utanför strukturfonderna och istället behåller 8,7 miljarder kronor för egna nationella satsningar.
Men Birgitta Ohlsson och regeringen talar inte i sådana termer. Det finns inga besked om att kompensera glesbygdslänen med nationella pengar för de EU-medel som nu riskerar att försvinna.
I stället riskerar det att bli en kraftig försvagning av svensk regionalpolitik under perioden 2014-2020.