Minns ni Almedalsveckan 2007?
Det var då försvarsminister Mikael Odenberg (M) och finansminister Anders Borg (M) storbråkade om försvarsbudgeten – ett drama som så småningom slutade med att Odenberg avgick och att Moderaterna tappade en stor del av sin försvarspolitiska trovärdighet.
Men det skedde även andra saker i gränderna i Visby sommaren 2007.
Vid Socialdemokraternas ekonomisk-politisk seminarium samma år presenterade två tidigare S-märkta statssekreterare en skattepolitisk rapport.
De hade grubblat på hur Socialdemokraterna kan återupprätta ett skattesystem som är både rationellt och rättvist.
Bland de idéer som de ansåg att S borde överväga var en ny förmögenhetsskatt och skattelättnader för att underlätta nystart av företag.
Vidare var de inne på att införa ett skattegolv – en motsvarighet till dagens utgiftstak i statsbudgeten
Utgiftstaket har införts för att de offentliga utgifterna inte ska skena iväg. På samma sätt borde det finnas spärrar för hur mycket man kan sänka skatterna, ansåg rapportmakarna. Även stora skattesänkningar påverkar ju balansen i statsbudgeten.
Dessutom föreslog S-duon ett slopande av den kommunala beskattningsrätten – ett förslag som sticker många kommunalpolitiker i ögonen. Rapportförfattarna påpekade dock att dagens system gör det svårt att upprätta likvärdighet i välfärden i olika delar av landet.
Välmående kommuner med låg arbetslöshet, små sociala problem och goda medelinkomster har inga problem att hålla sig med både låg kommunal skatt och bra offentlig service. I kommuner med hög arbetslöshet, stor andel äldre och låga medelinkomster är ekvationen inte lika enkel.
Det var inte vilka socialdemokrater som helst som ville skrota kommunalskatten.
Den ena rapportförfattaren var Jan Larsson, som var socialdemokratisk valgeneral 2014. Den andra var Magdalena Andersson, numera Sveriges finansminister.
Därför är det intressant att gå tillbaka till den gamla S-rapporten – ”En rättvis och hållbar beskattning” 2007. Den ger en liten hint om hur Magdalena Andersson tänker och funderar.
I Januariavtalet är ju dessutom såväl S och MP som L och C överens om att det behövs en omfattande skatteform.
Det sägs visserligen inget om tidsplanen för denna reform, vilka direktiv som ska gälla eller om det ska tillsättas en parlamentarisk utredning.
Klart är dock att partierna är överens om att det behövs en genomgripande översyn av hela skattesystemet.
Anderssons och Larssons rapport bör också kunna spela en viktig roll i det arbetet.
Den var ett seriöst socialdemokratiskt försök att diskutera ett nytt skattesystem som är bra för både folk och företag.
Trots att rapporten har tolv år på nacken innehåller den saker och ting som alltjämt är både högaktuella och relevanta.
Man behöver inte uppfinna hjulet på nytt.
S-dokumentet ”En rättvis och hållbar beskattning” funkar som bottenplatta för det skattepolitiska reformarbetet även 2019.