Jag har alltid uppfattat Moderaterna som ett parti som uttrycker sig rakt och ärligt även om jag har andra uppfattningar än dem.
Men det senaste halvåret har jag börjat undra om hur det står till med partiledaren Anna Kinberg Batra (M).
”Snart är en miljon människor i utanförskap”, hävdade hon i sitt sommartal 6 juni.
Det är ett påstående som M-ledaren sedan har upprepat vid flera tillfällen och i olika former.
I riksdagens partiledardebatt 12 oktober påstod hon ”att nära en miljon människor lever på bidrag”.
I tidningen Aktuellt i Politiken har dock journalisten Jan Söderström visat att det handlar om ett statistiskt siffertrix.
För att få fram att ”nästan en miljon” lever i utanförskap måste Kinberg Batra räkna ihop alla helårsutbetalningar som görs av sjukpenning, a-kassa, arbetsmarknadsstöd eller ekonomiskt bistånd (det som förr kallades socialbidrag).
Det finns en tabell med 902 000 så kallade ”helårsekvivalenter i vissa ersättningssystem” i regeringens budgetproposition, som M brukar hänvisa till. (SCB:s officiella siffra är betydligt lägre men det kan vi strunta i just nu.)
Helårsekvivalenter är dock inte liktydigt med människor. Tolv personer som går arbetslösa en månad var är till exempel en ”helårsekvivalent”.
Därför kan inte en politiker som vill ha hedern i behåll påstå att det nästan är ”en miljon människor som lever på bidrag”.
Byggnadsarbetare eller sjuksköterskor, som går arbetslösa eller är sjukskrivna en kortare period, kan inte betecknas som utslagna.
Men trots det använder Moderaterna dem som underlag för att måla upp bilden av ett stort utanförskap och ett Sverige i förfall.
Tyvärr bidrar det till att försämra och förgrova den politiska debatten. Som partiledare fungerar ju Anna Kinberg Batra som stilbildare för sina partimedlemmar.
I Aktuellt i Politiken konstaterar Jan Söderström att många triggas av hennes siffror. Ett exempel är Europaparlamentarikern Gunnar Hökmark (M).
I ett Twitterinlägg påstår han till och med att det finns kvar ”975 000 människor i arbetslöshet” även om Stefan Löfven skulle skapa 25 000 nya beredskapsjobb.
Men det stämmer ju inte alls. Den officiella arbetslöshetssiffran i september var inte 975 000 utan 317 000 personer och stadigt sjunkande, enligt SCB.
Det betyder inte att det saknas problemområden eller människor som är långtidsarbetslösa i dagens Sverige.
Moderaterna har i en egen rapport visat att antalet utanförskapsområden i Sverige ökade under alliansstyret.
2014 (efter åtta år med alliansen) fanns 130 utanförskapsområden i Sverige, vilket var en ökning med 25, enligt en SCB-undersökning som M låtit göra.
Det finns emellertid ingen anledning att vare sig överdriva eller förminska dessa problem.
En fungerande politik måste bygga på fakta och på att hantera reella problem – inte på skräckskildringar om ”en miljon svenskar som lever i utanförskap”.
Fakta är att sysselsättningen ökar och arbetslösheten minskar just nu. Men fakta är även att det finns grupper som har fortsatt svårt att få fotfäste på arbetsmarknaden och kommer att kräva extraordinära insatser.
Det borde vara ett samhällsproblem som är tillräckligt stort för Anna Kinberg Batra att diskutera utan att hon behöver dribbla med siffror och statistiska begrepp.