Myterna om sjukfrånvaron
Den här kvintetteten har baserat sin politik på myter och vandringssägner. Fr v socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (M), Lars Gustafsson (KD), Gunnar Axén (M), Solveig Zander (C) och Ulf Nilsson (FP), de fyra sistnämnda ingår i riksdagens socialförsäkringsutskott.
Foto: JONAS EKSTRÖMER / SCANPIX
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
I samarbete med professor Peter Westerholm gick han igenom 102 sjukfall som tillsammans stod för 90 procent av samtliga sjukfrånvarodagar i kommunen.
"Ett fall var en myglare. Resten var undersköterskor som hade ont i muskler och leder. En tredjedel hade mycket tydliga diagnoser. En brandman hade drabbats av en stroke. Någon hade KOL. Åtta var svårt cancersjuka", berättade Tor Larsson.
Deras rapport är en av många som krossar myterna om att sjukfrånvaron i Sverige beror på fusk och överutnyttjande. Fusket är marginellt.
I boken "Myten om sjukfrånvaron" kommer Björn Johnson, statsvetare och forskare vid Malmö högskola, fram till samma slutsats.
"I boken visar jag på punkt efter punkt hur påståenden om fusk och överutnyttjande antingen var felaktiga eller grovt överdrivna", skriver Björn Johnson i en debattartikel i Dagens Nyheter 30 januari.
Johson pekar bland annat på att det inte var antalet sjukskrivningar som ökade mellan 1996 och 2002. 85 procent av sjukfrånvarons ökning berodde i stället att sjukskrivningsperioderna blev längre.
Andelen sjukskrivna var alltså ungefär lika stor som tidigare. Skillnaden var framför allt att de som var sjuka blev sjukskrivna längre tid.
Ökningen berodde alltså inte att på att en massa svenskar inom loppet av några år förvandades till hypokondriker eller bidragsmissbrukare.
Varför blev då sjukskrivningarna längre? Johnson pekar på två förklaringar.
1.Det havererade rehabiliteringssystemet. Statsbidragen till företagshälsovården blev föremål för nedskärningar. De lokala anpassningsgrupperna (som var ett samarbete mellan Försäkringskassan, Arbetsfömedlingen, fack och arbetsgivare) försvann. Stödet för den enskilde att ta sig tillbaka till arbetslivet försämrades.
2. 1990-talskrisens konsekvenser för kommuner och landsting. All luft pressades ur systemen. Tidigare kunde äldre undersköterskor erbjudas lättare arbetsuppgifter, när kroppen började bli sliten. Men i krisande kommunekonomier fanns det inte längre plats för den typen av anpassade tjänster. I stället blev alternativet sjukskrivning på heltid.
Johnsons slutsatser innebär att många har anledning att låta en skammens rodnad sprida sig på kinderna.
Det finns både journalister och politiker som har gjort karriär på att odla myterna om överutnyttjande och bidragskulturer.
En blivande moderat statsminister skrev en bok om "Det sovande folket". En centerpartistisk partiledare talade om svenskarna som "gapande fågelungar".
En ledarskribent på Dagens Nyheter framställde i text efter text de sjukskrivna som inbillningssjuka och ekonomiskt beräknande.
En socialdemokratisk socialförsäkringsminister tog initiativet till de första stora försämringarna i sjukförsäkringen i oktober 1995. En borgerlig riksdagsmajoritet införde ännu hårdare regler vid årsskiftet.
Men den nya politiken har grundats på myter och vandringssägner. Det är inte fusk och missbruk som är förklaringen till sjukskrivningarna.
Lägre ersättningar och stupstocksregler är därför inte heller lösningen på sjukskrivningsproblemet.
Det går inte att piska sjuka tillbaka till arbetslivet. I stället handlar det om att ge hjälp, stöd, vård och rehabilitering för att ta tillvara de sjukas eventuella arbetsförmåga.
De gamla anpassningsgrupperna hade säkert brister. Men det fanns ett värde med att arbetsgivare, fack, arbetsförmedling och försäkringskassa satte sig ned gemensamt och funderade på hur man kunde hitta gemensamma lösningar för berörda individer.
Även i 2010-talets Sverige borde gå att samordna alla resurser och kloka huvuden för att hitta anpassade arbetsuppgifter för den som inte hinner med eller orkar på samma sätt som tidigare.
TCO:s Sture Nordh, Ingalill Bjöörn, Astma- och allergiförbundet, och Anne Carlsson, Reumatikerförbundet, är inne på helt rätt spår när de talar om vikten av en "alternativ arbetsmarknad" i en artikel i Sydsvenska Dagbladet 17 maj.
"Vi behöver ett mer omfattande system med subventionerade anställningar - och måste dessutom bygga ut en alternativ arbetsmarknad - där de som inte klarar av ett jobb på den reguljära arbetsmarknaden erbjuds en skräddarsydd anställning med anständig lön och schysta villkor", skriver de bland annat.
Det finns en rad åtgärder som är möjliga att pröva: Fler lönebidragsanställningar i den ideella sektorn, plusjobb i den offentliga sektorn, gröna jobb i skogen, sociala kooperativ och Samhall.
Bara fantasin sätter gränser. Det går att att skapa massor av meningsfulla alternativ för den som inte orkar prestera 100 procent i det ordinarie arbetslivet.
Det gäller dessutom att agera rasande snabbt. Enligt regeringens beräkningar kommer 92 000 svenskar att utförsäkras från sjukförsäkringen under 2010 och 2011.
Det är enormt stor grupp. Varje svensk har sannolikt någon i bekantskapskretsen som berörs.
Givetvis är det en vacker tanke att alla dessa ska tillbaka till det ordinarie arbetslivet. Men det kommer att bli tufft för många att hävda sig i konkurrensen om jobben, även när konjunkturerna vänder.
Det står redan 448 000 fullt friska svenskar i arbetslöshetskön, enligt SCB (Statistiska Centralbyrån).
Det är ingen kvalificerad gissning att arbetsgivarna kommer att välja dem före de som har en lång sjukdomshistoria och diverse skavanker.
I Sydsvenskan skriver TCO:s och handikapprörelsens företrädare att regeringen måste ta initiativ till breda samtal om en rehabiliterings- och omställningspakt.
"Det behövs en inkluderingsgarantin för dem med funktionsnedsättning som inte kan arbeta till 100 procent", framhåller de.
Rätt. Men det räcker inte med rundabordssamtal och kafferep i Rosenbad. Det finns inte tid för långbänkar och funderingar.
Det gäller att snabbt skapa konkreta och vettiga alternativ för de tiotusentals svenskar som är på väg att fasas ut från sjukförsäkringen.