Nio partier i riksdagen
Till nästa val kanske det är en klok strategi att inte satsa på att vara mest nyliberal
Mona Sahlin (S) har rätt i sak om patientrörlighetsdirektivet, men förfärligt svårt att uttrycka saken på ett begripligt och slagkraftigt sätt.
Foto: JANERIK HENRIKSSON / SCANPIX
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Det skulle bli verklighet om det vore val i dag, enligt Aftonbladet/United Minds. Den rödgröna alliansen får tillsammans 48,1 procent, högeralliansens partier 41,8. Men eftersom både Sverigedemokraterna och Piratpartiet skulle få riksdagsplatser väntar en svår regeringsbildning. Allianens + SD + PP får strax över 50 procent av rösterna. Men det blir inte tal om att samverka med SD, eller hur statsminister Fredrik Reinfeldt (M)?
Inom alliansen finns mycket annat att begrunda.
✔ Kristdemokraterna redovisas för 4 procent och balanserar alltså på tröskeln till riksdagen. Partiet är i ett läge där många presumtiva sympatisörer tänker "äh, rösten kan vara bortkastad, det är bäst att rösta på ett parti som säkert kommer in".
I valet till Europaparlamentet fick den förre partiledaren Alf Svensson ett enormt stöd och blev inkryssad. Man kan i det se en markering mot dagens svaga ledarskap. Att bara hoppas på Broder Fyra Procent är lite farligt, det vill säga att andra borgerliga väljare ska stödrösta på KD.
✔ Centerpartiet får 4,5 procent och lever också farligt. Partiet har bytt politik och siktade på att också byta väljare. Man lyckades till hälften, nämligen att bli av med de gamla väljarna men det har inte strömmat till några stora skaror nya. Riksdagens tredje största parti riskerar att slås ut. Olof Johansson hade bättre siffror när partihögern såg till att han försvann. Nu ligger lobbyisterna lågt. Deras aktion gällde ju ett åstadkomma ett regimskifte och där lyckades man ju.
Men vad ska hända med centern? Stureplanspolitiken går uppenbarligen inte hem och Maud Olofsson kan inte leda återtåget till Folkrörelsecentern. Tipset för dagen är att alliansen förlorar regeringsmakten och att Maud Olofsson lämnar ordförandeposten senast 2011. Till nästa val kanske det är en klok strategi att inte satsa på att vara mest nyliberal.
I ett längre historiskt perspektiv är centerns ras enormt. Partiet har tappat fyra av fem väljare sedan storhetstiden men retoriskt lever partiledningen kvar i den tid då (C) var ett stort parti. Det blir något av musen som röt.
Även om de rödgröna har majoritet så finns det moln på himlen. Socialdemokraterna noteras för 31,4 procent, en mycket låg siffra. I förlustvalet 2006 fick (S) 35 procent. I EU-parlamentsvalet i förra månaden stannade stödet vid 25,4 procent, något sämre än 2004. Det borde vara oppositionens tid men så är det inte.
De rödgröna partierna arbetar intimt tillsammans och partiledarna åker på gemensamma turnéer. Detta är utmärkt. Att lansera ett nytt alternativ i politiken tar tid. Av opinionsmätningen att döma är det Miljöpartiet som är vinnare på samarbetet, med 10 procent och därmed landets tredje största parti. Kanske är det så att traditionella (S)-väljare är mer trögrörliga och kritiska till samarbetet? (S) har ju alltid kört ett eget race så reaktionen är inte konstig.
Att de rödgröna samverkar inför nästa års val är bra. Prognosen är att samverkan ska möta allt större förståelse och att Mona Sahlin blir nästa statsminister.
Ett annat mål måste vara att hålla ytterkantspartiet Sverigedemokraterna utanför riksdagen.