År 2002 plockade dåvarande jämställdhetsministern Margareta Winberg (S) fram storsläggan mot de svenska storföretagen.
Om företagen inte har 25 procent kvinnor i sina styrelser senast 2004 kommer det en lag om könskvotering, dundrade en mycket bestämd Winberg.
Utspelet satte fart på näringslivet. Helt plötsligt var den dåliga kvinnorepresentationen en fråga som diskuterades intensivt.
SNS ordnade seminarier och 29 oktober 2002 skrev en grupp tungviktare i svenskt näringsliv en artikel i Dagens Nyheter med krav på bättre jämställdhet. Bland undertecknarna fanns bland andra de tyngsta företrädarna för SEB, Investor och Volvo.
Det har också skett framsteg. 2016 uppgår andelen kvinnor i styrelserna till 30,7 procent, enligt AP-fondens årliga kvinnoindex.
Winbergs gamla 25-procentsmål är passerat med råge.
Det betyder dock inte att det går att vara nöjd.
Fortfarande finns en stark mansdominans i många bolagsstyrelser.
Det är även skälet till att näringsminister Mikael Damberg (S) föreslår en lag om att senast 2019 ska andelen ledamöter av vardera kön i börsbolagens styrelser vara som lägst 40 procent.
”Det går inte att tala om det här år ut och år in utan att faktiskt leverera”, säger han i en intervju med TT.
280 börsbolag och ett 50-tal statliga bolag ska omfattas av den nya lagen, om den passerar riksdagen.
Det är dock tveksamt om förslaget kommer att bli verklighet.
Hittills är det bara S, V och MP som sagt att de stödjer initiativet, vilket betyder att det saknar majoritet i riksdagen.
Oscar Sjöstedt (SD), som inte är någon nyansernas mästare, beskriver det som ”socialism” och ”en grov kränkning av den privata äganderätten”.
Men den här typen av lagar och mål förekommer i flera länder som är starka och välmående marknadsekonomier – Norge, Island, Frankrike, Nederländerna, Tyskland, Italien och Belgien.
Noterbart är dessutom att det var en höyrepolitiker (!) – Ansgar Gabrielsen, näringsminister 2001–2004 – som gick i spetsen för denna ”socialistiska” förändring i Norge.
De norska erfarenheterna är för övrigt goda. Den nya lagen har inneburit högre utbildningsnivå och bredare kompetens i styrelserummen.
Karin Thorburn, som är finansekonom och professor vid Norges Handelshögskola (NHH), har studerat effekterna av lagen i Norge.
”Förändringen av styrelserna har inte gett några ekonomiska effekter hos företagen. Det man däremot kan se är att utbildningsnivån i styrelserna har stigit. Detta eftersom kvinnor generellt sett är högre utbildade än män”, säger Thorburn i Dagens Nyheter 9 september.
Kort sagt: Förändringen har varit till glädje för norskt näringsliv, vilket inte är konstigt.
Ett underskott av kvinnor i ledande befattningar är en riskfaktor för företagens kompetensutveckling, ledarskap och konkurrenskraft.
Viktiga perspektiv och idéer riskerar att tappas bort i styrelse- och direktionsrummen.
Därför saknas grund för SD:s skrämselpropaganda om ”socialism”.
En starkare kvinnorepresentation medverkar tvärtom till att utveckla svenskt näringsliv.