Nu har vi ett drömläge att stärka norra Sveriges röst när vi kan få samma förutsättningar som redan Skåne och Västra Götaland har. De båda regionerna har ett ökat självstyre, mer ekonomiska resurser till regional utveckling och makt över hur de ska utvecklas. Detta på ett helt annat sätt än övriga Sverige.
Självklart ska vi ta rygg på den möjlighet som regeringen nu ger oss att bli en egen region i norra Sverige.
Genom att enas med övriga norra Sverige blir vi starkare tillsammans och kan göra vår röst hörd nationellt och i Europa och tala för villkoren och möjligheterna i norr.
Vi har idag en regering som ser hela Sverige. Direkt när man fick möjlighet togs beslut om att sätta igång bygget av Norrbotniabanan. Den borgerliga regeringens ointresse för att investera i infrastruktur i norr var uppenbart.
Resurserna till kommuner och landsting i hela Sverige har ökats med 10 miljarder. Den rabatt i skatteutjämningen som 13 rika kommuner kring våra storstäder fått av borgerliga regeringen avskaffades.
Den miljarden fördelades istället över hela Sverige för att stärka välfärden.
Vår egen minister från norr, Sven-Erik Bucht, har tillsatt en utredning som för första gången tar ett samlat grepp om hur landsbygd och glesbygd kan utvecklas. Och regeringen har tagit konkreta beslut för att säkra statlig service över hela landet och utlokaliserat statliga jobb från Stockholm till Göteborg och Kalmar.
Jag har goda skäl att tro att också vi i norr får del av kommande utlokaliseringar.
Men vi måste göra oss redo i norr. Vi måste samla oss till en gemensam region så vi inte blir förbisprungna när Sverige samlas till större regioner.
Det vore riktigt illa om vi står kvar på perrongen när tåget rullar mot framtiden.
Så till en helt annan fråga: Hur ska vi bereda bostäder i Luleå åt de som flytt från kriget i Mellanöstern?
Detta tog vi beslut om i kommunfullmäktige förra veckan. En normal månad blir ca 60 lägenheter lediga i Lulebo efter att äldre och människor med särskilda behov fått sina bostäder. Av dessa 60 kommer i sin tur var fjärde lägenhet beredas åt de som är flyktingar och som fått permanent uppehållstillstånd. Med andra ord 15 lägenheter per månad fördelas till människor som helt saknar bostad och som tvingats lämna sitt hem på grund av kriget.
Jag tycker det är en fullt rimlig utsträckt hand till en medmänniska vars hem och liv raserats.