Under S-distriktskongressen citerade landsbygdsminister Sven-Erik Bucht, Karungi, en annan tornedaling – legendariske landshövdingen Ragnar Lassinantti (1915-1985), född och uppvuxen i Neistenkangas.
”Vi i Norrbotten är – för vår utveckling – beroende av våra naturresurser inom vårt län och våra vänner utanför vårt län”, sa Lassinantti en gång i tiden.
Det är ord som är lika giltiga nu som då.
Norrbotten utgör 25 procent av landets yta men länet har bara 2,5 procent av rikets befolkning.
Följaktligen behöver Norrbotten samverka med andra – ha vänner utanför länet, som Lassinantti sa – för att nå framgångar när regering och riksdag ska fatta sina beslut.
På Ragnar Lassinanttis tid gällde det bland annat etableringen av tekniska högskolan i Luleå 1971.
Det var inget självklart beslut. Motståndet var starkt i universitetsväsendet och hos vissa politiska partier. Men Lassinantti argumenterade, lugnt och sakligt, och fick med sig sitt parti, statsminister Olof Palme och utbildningsminister Ingvar Carlsson.
På 1990-talet handlade kampen om att uppgradera högskolan i Luleå till universitet. Även då fanns de som sa nej.
”Regeringen devalverar universitetsbegreppet”, tyckte riksdagsledamoten Hans Hjortzberg-Nordlund (M) i en debatt om utbildningspolitiken 1996. Andra på högerkanten talade nedlåtande om ”bygdehögskolor”.
Men Göran Persson och S-regeringen lyssnade på dåvarande S-distriktsbasen Anders Sundström och andra norrbottniska företrädare – och högskolan förvandlades till universitet.
”Det är den mest betydelsefulla investeringen i Norrbotten i modern tid”, sa Bucht i sitt tal i Piteå.
Siffrorna talar ett tydligt språk. Universitetet har utvecklats till en regional utvecklingsmotor med 1700 anställda, 15 000 studenter, avancerad forskning och en omsättning på hela 1,6 miljarder kr per år.
I dag handlar den regionala utvecklingspolitiken om andra saker – Norrbotniabanan, Malmporten, upprustningen av Malmbanan, omlokaliseringen av polarforskningssekretariatet, investeringar i bredbandsutbyggnad, etableringen av statliga servicekontor i Överkalix och Jokkmokk, mer pengar till Norrlandsjordbruket och annat som har betydelse för jobb och utveckling i norr.
Den historiska lärdomen är dock entydig. Det är träget politiskt arbete och reformism i Ragnar Lassinanttis anda som ger resultat.
Det är inte stridstuppar, gaphalsar och lokala populister som utvecklar Norrbotten, utan goda regionala företrädare som – med fakta och argument – övertygar regering och riksdag om vikten av att investera i infrastruktur, forskning, högre utbildning och annat i norr.
Bucht, Fredrik Lundh Sammeli och deras kamrater i S-distriktet i Norrbotten fortsätter vandringen längs Ragnar Lassinanttis väg.