"Norrbotten har känts som att komma hem!" Det säger förre statsministern Ingvar Carlsson, uppvuxen i Borås, i ett samtal om länet.
"Jag kom första gången till Malmberget som 14-åring 1949 tillsammans med min mor för att besöka min äldre bror som blivit kommunalkamrer där. Vi vandrade nio-tio dagar från Abisko till Kebnekajse."
"Norrbotten har varit en stark region politiskt för socialdemokratin. Ju längre jag rest från Stockholm desto mer välkomnad har jag känt mig. Under tunga stunder som statsminister sa min sekreterare Christina Örvi ofta: Nej, nu åker vi till Norrbotten. Det har alltid varit lika roligt att återvända till Luleå, Arjeplog och andra orter. Har aldrig upplevt att det skulle vara ´ett mansdominerat gubblän´. Ombudsmannen Sven-Ove Nordlund och andra tog väl hand om en. Och allt lever kvar", minns Ingvar Carlsson.
"Jag har betraktat Norrbotten som ett starkt län. Styrkan låg i naturresurserna malmen, stålet, skogen, trä- och pappersindustrin och vattenkraften."
Vad betydde gruvstrejken 1969/70?
"Vi blev tagna av strejken, Olof Palme som ny statsminister, LOs ordförande Arne Geijer och alla vi andra. Den ledde till förändringar i första hand inom LKAB. I regeringen blev vi medvetna om att en ny tid krävde åtgärder både i och utanför Malmfälten. Det som hände påverkade inställningen hos oss i Stockholm både till Norrbotten och andra regioner."
Som utbildningsminister lade du fram propositionen om Luleå tekniska högskola som startade 1971, dagens Luleå tekniska universitet.
"Den tillkom mot bakgrund av en större strid. Uppsala, Lund och Stockholm var negativa till nya universitet, även till de i Umeå och Linköping, och förordade att befintliga universitet skulle byggas ut. Regeringen var för att bygga ut den högre tekniska utbildningen i Norrland, och vi ville skapa en stark enhet, inte splittra upp den på många orter. Vi kom ganska snabbt fram till beslutet att satsa på Luleå. Och tekniska universitetet där har ju blivit en stor framgång."
"Sedan kom 1970-talet som var ett svårt årtionde. Vi drabbades av hårdare global konkurrens, tre oljekriser, jämviktsriksdagen 1973-76 då blocken hade lika många mandat. Vi satt kvar i regeringen men fick svårare att lotsa igenom beslut. Svenska lönebildningsmodellen fungerade inte längre. Löneökningarna var höga, men de ledde inte till reallöneökningar och inflationen steg. Vi försökte genomföra en överbryggningspolitik, men såg inte tillräckligt klart de stora strukturella förändringar som inträtt. Människor i Norrbotten och på andra håll blev frustrerade. Vi hade problem och förlorade regeringsmakten 1976."
"Efter en ny valförlust 1979 blev vi överens om att förnya politiken. En central regional utvecklingsgrupp - inte krisgrupp - tillsattes för Norrbotten med politiska och fackliga företrädare förankrade i länet som jag fick förmånen att leda. Jag kommer särskilt ihåg Curt Boström och Erik Hammarsten bland politikerna, LO-distriktets ordförande Manny Lindkvist och Metallordföranden i Luleå Göte Lindström. Vi hyrde en buss, besökte länets samtliga kommuner och informerade oss om förhållandena. Gruppen betydde mycket för Norrbotten och inställningen till länet. Min uppgift var att skaffa stöd för förslagen centralt. När vi återkom i regeringsställning 1982 lades propositionen om utvecklingsplan för Norrbotten fram värd 4 miljarder. LKABs lån sanerades, bolaget sattes på fötter igen, en satsning gjordes på den högre utbildningen och många andra insatser i länet."
"Som partiledare och statsminister upplevde jag nyliberalismens förfärliga effekter. Politiken trängdes undan, avregleringar gjordes och marknaden fick bestämma mer och mer. Inte heller vi i socialdemokratin var opåverkade. Idag har situationen förändrats. Internationella ekonomin visar på att marknaden inte lyckats. Politiken behövs som motvikt. Ideologiska skillnaderna är tydliga mellan borgerligheten och oss. Statliga företagsamheten är en bra resurs och ska användas mer offensivt, vilket en ny s-regering kommer att göra från 2014."
Länet har inte fått centralt stöd att återanvända mer av vattenkraftsvinsterna här uppe?
"Det är riktigt. I utvecklingsgruppen kunde jag inte stödja förslaget. Det stöddes inte i Stockholm eftersom det skulle riskera omfattande följdkrav i andra regioner och näringar. Vi hade kunnat tappa kontrollen genom sådana spridningseffekter. Men i gengäld lyckades jag lotsa igenom flera andra viktiga insatser i Norrbotten som kompensation med att hänvisa till detta norrbottniska krav."
Som Norrbottensvän är du ändå inte supporter till Luleå Hockey?
"Jag blev medlem i Brynäs 1962 som SSU-ordförande eftersom det sas mig att deras spelare var arbetargrabbar som stod SSU nära. Och det har jag förblivit", avslutar Ingvar Carlsson.