Lite reflektioner så här den första kampanjveckan i valrörelsen inför valet till Europaparlamentet. Jag började i tisdags, alltså förra veckan, med att besöka Junosuando och Pajala. Det första jag verkligen slås av är utvecklingen.
När jag var där för några år sedan var det något helt annat. En åldrande befolkning, utflyttning och byar som sakta men säkert var på väg att dö ut. Nu frodas framtidstro och utvecklingsoptimism. Men inte utan problem. Bostäder är ett sådant. Hur ska man ha råd att bygga och göra det med schyssta villkor?
Baracker löser inga problem. Men vem vet, kanske Inlandsinnovation kan göra någon nytta inte bara för sin styrelseordförande utan även för en bygd. Vi får väl se.
Sen är det ju det här med malmtransporterna från Kaunisvaara. Det enda alternativet som står till buds nu är lastbil. Men över tid är detta ohållbart. Redan nu börjar vägarna gå sönder och det rejält.
Efter att riksdagen krävt det, så gjorde Trafikverket en utredning om järnväg mellan Kaunisvaara och Svappavaara.
Utredningen gömdes längst bak som en bilaga till den åtgärdsplan som Trafikverket presenterade för regeringen. Den visade att en järnväg utefter denna sträcka skulle vara extremt samhällsekonomiskt lönsam. För gruvföretaget vore det rena bingon.
Men nu märktes återigen regeringens beröringsskräck för järnväg. Inte ett ord om detta projekt. Men det låg väl på fel ställe, till skillnad från tunnelbanan till Nacka.
Nästa reflektion är den debatt som IF Metall, Transport, Kommunal och Byggnads anordnade i Lappeasuando i torsdags. Återigen försökte Moderaternas representant Johan Johansson få oss att känna oss nöjda med 250 miljoner kr till vägen E10. Han slog sig också för bröstet med ”den historiskt största satsningen på infrastruktur någonsin”.
Låt mig bara säga så här: 250 miljoner är mer än noll men det åtgärdar bara två av totalt 43 mil av E10:an. Det räcker inte.
522 miljarder, som är den totala satsningen på infrastrukturen under de kommande elva åren, måste sättas i förhållande till vår totala BNP.
I det skenet är summan ungefär lika mycket som tidigare åtgärdsplaner. Kom dessutom i håg att bara ungefär 94 miljarder är nysatsningar. Mer måste till.
Vi socialdemokrater har 46 miljarder mer i satsningar under samma tid, alltså ungefär 50 procent mer i utrymme för nysatsningar.
Då kan vi även bygga Norrbotniabanan och säkra jobb, tillväxt och utveckling för både vårt län och Sverige som helhet.