O W Lövgren skrev tidningshistoria
O W Lövgren var NSD:s chefredaktör 1930-1947.
Foto: Bengt-Åke Persson
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
I ungdomen var han sågverksarbetare, sjöman och fiskare. 1917 blev han invald i riksdagen, blott 29 år gammal. I riksdagen blev han en av de främsta talesmännen för det arbetande folket i norr.
Den 21 mars 1923 hade Norrländskan en tvåspaltig förstasidesartikel, som beskrev O W Lövgrens gärning som riksdagsledamot. Bland annat fick läsarna veta att hans förtrogenhet med fisket gjorde att han firade stora triumfer som talare i andra kammaren:
"Som fiskare är han arg han på alla sälar, vilka som bekant ha särdeles stort obehag till alla sorters fisk. Som dödsfiende till sälarna vill han ha höjda skottpengar på dem ... Men jordbruksutskottets medlemmar äro så gott samma allesammans från Skåne ... och ha därför knappt en aning om vad en säl är för ett konstigt djur ... Men i lördags stod Lövgren i andra kammarens talarstol och höll en mördande vidräkning med de glupska sälarna. Han skildrade deras härjningar bland löjorna och strömmingarna och laxarna, så att andra kammaren åter föll till föga för Lövgrens kombinerade saklighet och vältalighet och fanns det vara sin fördömda skyldighet att bevilja högre skottpengar på odjuren", skrev artikelförfattaren Ivar Vennerström.
Det var inte bara fisket och sälarna som engagerade riksdagsmannen från Nyborg. Under 1920-talet gick mycket kraft och energi till "Kalixeländet". Sulfatfabriken i Karlsborg slog igen. Sågverken i Karlsborg, Båtskärsnäs och Törefors kraschade. Många gick arbetslösa och levde under stora umbäranden.
O W Lövgren krävde statlig uppställning för hembygden. Man kunde helt enkelt inte overksamt se på när nöden och fattigvårdsutgifterna bara växte, menade Lövgren.
1930 lämnade O W Lövgren riksdagen för att bli chefredaktör på Norrländska Socialdemokraten. På den posten skulle han förbli i 17 år innan han utnämndes till landshövding 1947.
Han fick vara med om en tid när både NSD och arbetarrörelsen fick sitt stora genombrott i Norrbotten.
Norrländska Socialdemokraten grundades 1919 Från början var tidningen en liten sekttidning med knackig ekonomi.
Partiets gamla tidning Norrskensflamman och alla ekonomiska resurser hade hamnat i kommunisternas händer i samband med partisplittringen 1917.
Men så småningom började NSD växa och få muskler. När O W Lövgren tillträdde 1930 låg upplagan runt 7 400 exemplar. När han lämnade redaktörsposten 1947 var upplagan nära nog 20 000 exemplar.
1944 skrev Lövgren och NSD ett stort kapitel tidningshistoria. Norrländskan passerade Norrbottens-Kuriren i upplaga och blev länets största tidning, en position som NSD håller än i dag.
Den största orsaken till den snabba ökningen är att söka i socialdemokratins framgångar, framhöll Arnold Rörling och Nils Unga i NSD:s 50-årshistorik 1969.
"De socialpolitiska reformer som arbetarregeringen genomförde och gav löfte om vann de breda lagrens gillande även i Norrbotten. Allt fler såg socialdemokratin som en mer framkomlig väg än kommunismen, en tendens som valsiffrorna för berörda år med all önskvärd tydlighet vittnar om. Speciellt i Tornedalskommunerna var den socialdemokratiska frammarschen tydlig, vilket även Norrländskan drog nytta av", konstaterar författarna.
Men NSD tog också en del smarta grepp för att nå ut i det väldiga spridningsområdet. 1945 beslutade ekonomichefen Filip Persson att hyra en rälsbuss för transport av tidningen under natten de 30 milen till Malmfälten..
Det gjorde att NSD även etablerade sig som den stora tidningen i Kiruna, Gällivare och Malmberget.
I år fyller NSD 90 år. Förändringens vindar har hunnit blåsa mycket sedan O W Lövgrens dagar. 27 juni 2007 grundades det nya bolaget Norrbottens Media AB, som äger både NSD och Norrbottens-Kuriren.
Det betyder ett långtgående samarbete när det gäller tryckeri, teknik, kundtjänst, annonsförsäljning, annonsproduktion, abonnemang, lokaler med mera.
O W Lövgren och andra arbetarrörelsepionjärer skulle säkert höja på ögonbrynen åt denna nyordning. Men de skulle kanske nicka gillande åt att de nya ägarna samtidigt markerar att NSD och Kuriren ska vara självständiga och konkurrerande redaktioner även i fortsättningen.
Det betyder att norrbottningarna även 2009 har tillgång till en röd tidning som står på småfolkets sida och präglas av arbetarrörelsens värderingar på ledarplats.
I den meningen är NSD alltjämt samma tidning på O W Lövgrens tid, även om mycket har förändrats de senaste två åren.