Det känns som om det var alldeles nyss som Barack Obama och Demokraterna tog över makten i Vita Huset i Washington. Men i höst har det gått fyra år sedan Obama vann presidentvalet i USA.
6 november är det på nytt presidentval i USA. Utgången är inte given. En aggressiv och röststark höger utmanar den sittande presidenten.
I skottgluggen står inte minst Obamas sjukvårdsreform. I debatten framställs reformen som "kommunism, vänsterextremism och centralism".
Men Obamas reform är snarare att jämställa med traditionell socialdemokratisk välfärdspolitik. Alla - inte bara de som har god ekonomi - ska ha tillgång till god sjukvård.
I USA har det inte varit så. 46 miljoner amerikaner - därav åtta miljoner barn - har stått oförsäkrade.
Försäkringsbolagen har kunnat neka sjukliga barn att teckna en sjukförsäkring.
Fattiga och oförsäkrade har fått plocka pengar ur egen ficka.
Bara en vanlig halsfluss med läkarbesök och medicin har kostat ungefär 3000 kronor för den amerikan som saknat försäkring.
Obamas reform ska vara fullt genomförd 2014. Den kommer inte att lösa alla problem. Men den är ett stort steg i rätt riktning.
Försäkringsbolagen ska inte längre kunna neka sjukförsäkring åt personer som redan har en diagnos.
Bolagen får heller inte avsluta försäkringar när människor blir sjuka.
Unga vuxna får omfattas av sina föräldrars försäkringar tills de fyller 26 år (tidigare gällde det tills barnen var 19 år eller tills de läst färdigt på college).
De statliga försäkringarna för pensionärer (Medicare) och låginkomsttagare (Medicaid) utvidgas kraftigt och barn får bättre skydd.
Skattelättnader ges för bolag som försäkrar sina anställda och för privatpersoner som köper försäkring.
Man kan förstå att de privata försäkringsjättarna är kritiska. Intresset ljuger inte. Det är mycket pengar som står på spel för bolagen.
Sjukförsäkringsbranschen i USA beräknas omsätta hisnande 2 700 miljarder dollar per år!
Men det finns ingen grund för de hätska kampanjerna och snacket om "kommunism och centralism".
Obamas reform handlar om att bygga ett samhälle där sjukvård och andra trygghetssystem omfattar alla människor - inte bara de som är födda med guldsked i mun.
Den svenska sjukvården har länge varit en inspirationskälla för demokraterna i USA. Men det bisarra är att Sverige är på väg att släppa den egna modellen.
Omkring 150 000 stockholmare har i dag ett så kallat vip-kort i fickan.
De tillhör en växande grupp med privat sjukvårdsförsäkring och en egen gräddfil till sjukvården.
De svenska försäkringsbolagen har upptäckt en ny lukrativ marknad med köpstarka kunder.
Fackföreningsägda Folksam snackar om vip-korten som "en ny livsstilsmarkör". Om fem år kan var tredje stockholmare ha en privat sjukförsäkring, enligt Trygg-Hansas kalkyler.
I farans riktning ligger att det blir mer av social ojämlikhet. Vi riskerar att få en A- och B-sjukvård.
De som har en privat sjukförsäkring får snabbare och bättre vård än den som inte har det.
Är det rimligt? Vill vi verkligen ha ett Sverige där rätten till bra barnsjukvård eller hjärtsjukvård allt mer styrs av den enskildes ekonomiska förutsättningar och tillgång till privata försäkringar?
I USA har Obama bestämt sig för att satsa på allmän sjukvård och för att utmana försäkringsbolagen.
Vi får hoppas att det finns politiker även i Sverige står upp för idéerna om en allemansrätt i vården.
Dagens privatiseringsvindar oroar.