Veckans stora politiska snackis har varit SVT:s granskning av de ledamöter som lämnade riksdagen efter valet i höstas.
77 av 122 avgångna ledamöter lever fortfarande på riksdagens generösa inkomstgaranti.
Första året får de 80 procent av vad de tjänade i riksdagen. Andra året reduceras garantin efter hur länge man suttit i riksdagen. I bästa fall kan man få inkomstgaranti tills man fyller 65 år.
De folkliga reaktionerna har inte uteblivit. Avgångsarvodena är långt från den verklighet som gäller för vanliga löntagare.
I a-kassan och sjukförsäkringen talas om bortre parenteser och lägre ersättningar för att motivera människor att söka jobb. Men för avgångna riksdagsledamöter gäller andra villkor.
Det är ohållbart. Riksdagsledamöter och statsråd, som har stora och ansvarsfulla uppgifter, ska självklart ha bra betalt.
Efter tiden som riksdagsledamot och statsråd bör det även finnas en inkomstgaranti och omställningstid under - låt säga - 12 eller 18 månader.
Men det går inte att motivera att riksdagens ledamöter ska ha särskilda privilegier jämfört med vanliga metallarbetare eller undersköterskor
A-kassan ska vara en tidsbegränsad omställningsförsäkring, säger de flesta riksdagsmän. Det bör gälla även lagstiftarna själva.