Att bekämpa orättvisor har alltid varit en stark drivkraft i mitt liv och redan i femårsåldern gav jag 25 öre till granntanten som älskade att gå barfota därför att jag trodde att hon inte hade råd att köpa skor.
Resan till London som sexåring för att fira mammas 40-årsdag blev omvälvande. Mötet med Thatchers England då jag för första gången såg hemlösa var en chock som jag faktisk tror där och då gjorde mig till socialdemokrat.
De ekonomiska skillnaderna i Sverige ökar snabbast i OECD-världen. De senaste åtta åren har Sverige blivit alltmer likt åttiotalets England. Under samma period har stödet för Sverigedemokraterna vuxit från tre till tretton procent. Det är ingen slump.
Klyftor skapar motsättningar, motsättningar skapar konflikt och grupper ställs mot varandra. Populistiska partier med enkla lösningar vinner gehör.
Det är den utvecklingen Stefan Löfven nu måste vända. Ojämlikheten måste tas på allvar. ”Det är dags för varann” som SSU så klokt uttryckt det.
Men att satsa på det gemensamma kostar och den allmänna uppfattningen är alltför ofta att vi inte har råd. Vi har inte råd att ta emot flyktingar, vi har inte råd att ta hand om våra äldre, vi har inte råd att minska barngrupperna i förskolan och inte heller att bygga bostäder. Det är inte sant!
På tjugo år har antalet svenska miljardärer vuxit med 900 procent, enligt tidningen Arbetet. Den genomsnittliga disponibla inkomsten har i Sverige aldrig varit så hög som idag. Pengar finns men vi lägger dem på privatkonsumtion istället för att investera i den gemensamma välfärden.
Trenden är global. Klyftorna ökar inte längre mest mellan länder utan inom länder. Den globala arbetslösheten slår rekord, medelklassen växer men alltför många lever kvar i fattigdom. Globaliseringen är en utmärkt tjänare men en usel herre, för att travestera Göran Persson.
Politiken måste våga styra, måste våga omfördela. Allt annat är kortsiktigt och skapar än mer svårlösta problem.
Men alla politikområden måste också dra åt samma håll om vi ska kunna möta utmaningarna.
År 2003 fattade Sveriges riksdag ett historiskt beslut genom att enhälligt ställa sig bakom propositionen ”Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling”. Ett av de mest visionära riksdagsbeslut som fattats på 2000-talet.
Syftet var att öka samstämmigheten i svensk politik genom gemensamma mål för exempelvis handels-, jordbruks-, miljö-, säkerhets-, migrations- och ekonomisk politik.
Målet är långt ifrån nått och Löfvens regering måste hedra Socialdemokraternas tidigare löften om att åter sätta PGU:n i fokus.
Men ökad samstämmighet är inte tillräckligt. En nödvändighet är att innehållet – politiken – vågar frihet och rättvisa– både på hemma- och bortaplan.