Den så kallade Enbom-affären är en djupt sorglig historia från det kalla krigets och kommunistskräckens dagar. Tyvärr riskerar historien att förbli en varböld.
Högsta Domstolen (HD) avslog under onsdagen resningsansökan från en av de drabbade familjerna, barnen till Fingal Larsson (som senare tog namnet Lennelind).
Men oklarheterna består. I den läsvärda boken "Kodnamn Mikael" (Ordfront 2008) visar journalisten Tomas Bresky att domen mot Fingal Larsson vilade på lösan grund.
Hela rättsprocessen 1952-53 byggde på mytomanen Fritjof Enboms fantasifulla berättelser och märkliga vittnesmål.
Konkreta bevis saknades.
Militärhistorikern och överstelöjtnanten Stellan Bojerud, som haft tillgång till alla hemligstämplade dokument, drar samma slutsats.
"Den tragiska sanningen är att Fingal Larsson dömdes för att åklagaren lurade i rätten att en oskyldig berättelse om barndomens lekplatser innebar allvarlig skada för rikets säkerhet", skrev Bojerud i NSD 31 oktober 2008.
1946 hade nämligen Larsson-Lennelind berättat för Fritjof Enbom att han som barn hade lekt i en gammal (och nedlagd) befästning längs den så kallade Kalixlinjen!
Fingal Larsson-Lennelind dömdes till två års straffarbete och fick aldrig tillbaka sitt jobb vid SJ.
Hela livet fick han och hans familj leva med domen, misstänksamhet och skvaller om spioneri.
Fingal Larsson-Lennelid dog 1992 utan att ha fått upprättelse.
Jonas Sjöstedt (V) har länge krävt att regeringen inrättar en sanningskommission om Enbom-affären.
Efter HD:s avslag måste kravet aktualiseras på allvar.
Landets politiker måste ta ansvar för att räta ut frågetecknen, när inte HD vill eller kan göra det.