Att tappa fästet, stå på näsan och sedan bli överkörd, det är tufft. Men det hände nyligen. Jens Spendrup, ölbaronen som är ordförande i Svenskt Näringsliv, frågades ut av Monica Saarinen i Ekots lördagsintervju. Spendrup berättade att han inte gillar ”ismer”. Men hur är det, kapitalism gillar han väl? Sedan fortsatte JS att säga att det saknas kompetenta kvinnor som kan väljas in i styrelser.
”För oss på Allbright är det skandal att den högsta företrädaren för näringslivet menar att det inte finns tillräckligt med kompetenta kvinnor som kan arbeta i en styrelse. Kunskapsluckan är påtaglig.”
Det skrev en rad kvinnor, verksamma i organisationen Allbright, på DN-debatt.
En tilltufsad Spendrup kom till SVT:s morgonsoffa och visade upp en rad pudlar. Han hade blivit missförstådd. Egentligen har han alltid varit en ivrig förkämpe för kvinnornas rättigheter, fick vi veta. Jaha.
Svenskt Näringslivs ordförande sköt sig själv i foten och får svårt att med auktoritet leda företagarorganisationen.
Sedan är det ju intressant att Jens Spendrup är styrelseordförande i Spendrupkoncernen. Hur hittade man den unika kompetens som krävs för att leda en sådan firma? Jo, Jens blev direktör för bolaget sedan fadern Jens-Fredrik avlidit år 1976. Jens var VD fram till 2011, då han blev styrelseordförande. VD-posten gick då till Fredrik, son till Jens och sonson till Jens-Fredrik. Med andra ord fungerar Spendrups ungefär som det svenska hovet. Man ärver titlar och välavlönade jobb. Visst är det pikant att just den förre arvfursten Jens Spendrup talar om behovet av kompetens. I Spendrup är ju inte kompetensen viktigast utan vilka som är ens föräldrar.
Stiftelsen Allbright skriver detta på sin hemsida (www.allbright.se):
”Allbright är en stiftelse som arbetar för fler kvinnor på ledande positioner och mer diversifierade ledningsgrupper och styrelser. Vi eftersträvar ett meritokratiskt näringsliv där karriärvägarna är lika oavsett om du är kvinna eller man. Vi genomför intervjuer, samlar fakta, kartlägger, tar fram rapporter och erbjuder konkreta verktyg för förändring. Vi föreläser för att inspirera anställda, företagsledare och ägare att gå från ord till handling och skapa ett mer hållbart näringsliv.”
Jag trodde först att stiftelsen var uppkallad efter Madeleine Albright men så är det inte. Albrights öde är intressant. Hon föddes år 1937 under namnet Marie Korbelová, eller Körbel, i dåvarande Tjeckoslovakien. Hennes föräldrar var av judisk härkomst och dessutom ledande socialdemokrater. Efter Hitlers inmarsch i mars 1939 flydde familjen till Storbritannien. År 1948 fortsatte man resan till USA. Madeleine Korbel blev amerikansk medborgare år 1950 och utsågs år 1997 till utrikesminister i USA; det var under Bill Clintons tid i Vita huset.
”Det finns en speciell plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra”, är det mest kända citatet från MA, en kvinna som inte fick ärva sina höga uppdrag.
En efterträdare till Albright satsar nu allt på att bli USA:s president. I sociala medier pågår en intensiv kampanj för Hillary Clinton. Inte minst paret Clintons dotter Chelsea är mycket aktiv. Och chanserna är nog goda att Hillary blir nominerad av demokraterna. Republikanerna är djupt oense om vilken de ska satsa på. Den extrema tea-party-rörelsen vill ha sin kandidat och somliga menar att det ökar Clintons chanser att bli vald. Det blir en spännande tid i amerikansk politik fram till de konvent som ska utse kandidater.
Frankrikes ledare Charles de Gaulle mötte en gång en utländsk politiker och sa efteråt ungefär så här: Jag trodde att jag skulle möta en statsman men fick träffa en transistorförsäljare. De som möter Carl Bildt kan väl säga ungefär detsamma: Jag trodde jag skulle möte en utrikesminister men fick träffa en flygplansförsäljare.
Visselblåsaren Edward Snowden ”har gjort den globala allmänheten en ovärderlig tjänst. Allt det som pågår världen över just nu hade inte kunnat ske utan avslöjandena.” Det säger Pierre Schori (S) i Dagens ETC. Schori var medarbetare till Olof Palme, statsråd och FN-ambassadör. Han är nu knuten till den spanska tankesmedjan FRIDE.
I en kritisk debattartikel, även den i ETC, kritiserar Schori både alliansen och Socialdemokraterna för passivitet då det gäller den omfattande avlyssningen, där svenska FRA ingår som en väsentlig del. (Som det numera är så kanske den här dataöverförda krönikan först kunde läsas på något kontor, knutet till någon av de många hel- eller halvhemliga bokstavskombinationerna.)
Grattis, Finland! I det pressfrihetsindex som Reportrar utan gränser upprättat ligger vårt östra broderland etta i världen. Sverige är sämst i Norden.
Ha en fin februarihelg i hela fagra Norrbotten.