Om att betala sina räkningar
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Kommunalrådet i Arjeplog, Bengt-Urban Fransson, är upprörd. Kommunen har två miljoner att dra in från företag och personer, men inte en enda fordran har skickats ut.
Jag undrar bara: hur har man råd? Nej, det är klart att man inte har. En kommun som vänder på tusenlapparna i utsatt glesbygd har absolut inte råd.
Sedan tänker jag: vilka personer är det som har petat undan kommunens faktura längst ned i pappershögen och som aldrig betalar för sig? För mig är det skattesmitning i version "light", det vill säga man undanhåller pengar för att betala barnomsorg, äldrevård och vägunderhåll.
I Arjeplog kommun var det självaste ekonomichefen Mats Björk som inte hade betalat i tid (gissningsvis har han gjort det nu).
Antibetalningsmoralen finns som vi ser på alla nivåer.
Som enmansföretag är det omöjligt springa ifrån en faktura. Om jag är försenad med en inbetalning några dagar så har jag - vips! - en påminnelse i brevlådan. Där redovisas dröjsmålsränta och påminnelseavgift. Jag meddelas också att "mitt ärende" kommer att överas till ett inkassoföretag för "fortsatt hantering".
I det läget är det bara att betala snabbt som ögat eller så får jag ringa upp och diskutera min skuld. I sista hand får jag vända mig till en bank för ett lån så att det inte blir en betalningsanmärkning.
Det där med betalningsanmärkning är bland det värsta som kan hända ett litet företag. Om det handlar om ett börsnoterat STORT företag spelar det ingen roll. Vid sådana tillfällen har det bara blivit "fel i betalningsrutinerna".
För två miljoner kan Arjeplog uträtta mycket.
Anlita ett inkassoföretag.
Eller en annan idé, som är betydligt mer oroväckande för betalningssmitare: kommunens fakturor är offentlig handling. Gör en lista på fordringar och sätt upp den på torget eller använd kommunens hemsida.
Drastiskt?
Knappast. Betänk känslan när du åter kör ned hjulet i ett hål i asfalten eller - ännu värre - när dina föräldrar inte får den omsorg de har rätt till för att det saknas personal.