Om att bränna trovärdigheten
Almedalsveckan är inne i slutskedet. I dag är det Kristdemokraternas dag och sedan avrundar Miljöpartiet. Därefter viks tälten ihop, argumentlådorna packas och utvärderingen tar vid.
Foto: JANERIK HENRIKSSON / SCANPIX
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Det var Olof Palme som inledde i Almedalen. Han reste ned från sommarstugan på Fårö och stod första året på ett lastbilsflak och talade. Sedan den dagen har det skett en explosion i Visby. Alla partier, de ledande organisationerna, åtskilliga andra organisationer, mediaetablissemanget och drösvis med lobbyister finns i stan för att försöka påverka.
Den stora trängseln gör att man måste ta till allt mer drastiska metoder för att få uppmärksamhet. Feministiskt Initiativ brände riktiga sedlar från Riksbanken. Etthundra tusen kronor gick upp i rök. Syftet var att fästa uppmärksamheten på löneskillnaden mellan män och kvinnor. Det var en pr-byrå som stod för pengarna. Även om syftet var gott så är metoden förkastlig. Tanken går till de glopar som beställer in den dyraste champagnen på krogen och sprutar över sina kompisar. Nu är summan inte avgörande (även om pengarna skulle räckt till 2 857 filtar till de nödlidande på Haiti) utan tanken bakom.
Risken är att man tar till allt mer drastiska metoder för att fånga uppmärksamheten, främst från medierna. Reklambyråernas synsätt tar över i politiken. Att sälja ost, tvättmedel och idéer sägs vara samma sak. En inbjudan till en morgonsoffa i teve är kvittot på att man lyckats. Men politik bygger på förtroende. Och vem kan ha förtroende för någon som står och eldar upp sedlar för att få uppmärksamhet? Nästa år går det inte att bränna pengar utan man måste vara än mer drastisk för att slå igenom. Risken är att det sker en upptrappning av metoderna och en vulgarisering av det som i högtidliga sammanhang brukar kallas det politiska samtalet.
I Almedalen försöker man markera ut motståndare, för att tala fotbollsspråk. På Socialdemokraternas dag i torsdags kom alliansen med ett utspel. 9,2 miljarder kronor ska slussas till jobben, välfärden och investeringar i "det unga Sverige". Val av utspelsdag hängde inte samman med att det då fanns en ledig konferenslokal
i Visby. Ett välfärdsutspel kan förta budskapen från det ledande välfärdspartiet. Den största delen av regeringens pengar ska betalas ut under de kommande fyra åren så det rör sig om ganska blygsamma belopp, exempelvis om man jämför med de skattesänkningar som gått till dem som har mest pengar.
Men åter till Almedalen som fenomen. Risken är att arrangemanget det blir alltmer jippobetonat och att det sker en upptrappning av metoderna för att locka medierna.
Sedan kan man ju också undra
om det är bra att
granskare och de
som ska granskas
ingår i samma stora Almedalsfamilj.