”Fi kommer in i Europaparlamentet och Tyskland blir ett av finallagen i Brasilien.”
Ett klipp ur en krönika på ledarsidan i NSD i maj 2014. Jag har kontaktat den sextiosjuårige krönikören som levererade dubbelprognosen som gav full utdelning.
NSD: Grattis, vilken tur du hade!
Krönikören: Tack. Men jag vill ju inte precis kalla det för tur. Svensk politik har jag följt i drygt ett halvsekel och fotbollen lika länge. Om något opinionsinstitut prickar in rätt procenttal för ett parti utbrister ingen redaktör: ”Men vilken tur dom hade som fick rätt.” Då talar man istället om känsliga sensorer och knivskarpa analyser.
NSD: Ok då. Är det sant att du siktar på att överta Hasse Backes roll som expertkommentator i TV 4?
K: Helt fel. Jag är inte den som vill ställa mej i vägen för dom yngre. Hasse är ju i blomman av sin ungdom, bara 62. Man kan ju peka på Brasiliens landslag för att se hur illa det kan gå om man håller fast vid det gamla. Backe får fortsätta ett bra tag till. Hillary Clinton vill ju bli president i världens mäktigaste land och hon är faktiskt fem år äldre än det svenska fotbollsoraklet. Jag ser fram emot att lyssna till Hasse i VM 2018. Och givetvis hoppas jag på Hillary i valet 2016.
NSD: Backe såg 120 landskamper på video före VM-slutspelet i Brasilien. Hade du ett lika tufft träningsläger?
K: Jag ska villigt erkänna att Hasse ligger några snäpp före mej då det gäller antalet matcher. Men han är ju yngre och har alltså en del att ta igen.
NSD: Och så kommer den obligatoriska frågan om drömlag…
K: Ja, Hasse går ju in där i en central roll, helt klart…
NSD: Nu tänkte vi mer på själva fotbollen.
K: Ok, annars är det ju en populär sysselsättning att recensera referenter och expertkommentatorer. Well, James Rodríguez i Los Cafeteros (Colombia) var bästa spelare, Arjen Robben i Holland bästa skådespelare och Brasiliens förbundskapten bästa statist.
NSD: Tack för att vi fick besvära.
K: Välkommen åter!
Det går 22 Gazaremsor på ett Pajala. Alltså: till ytan är kommunen i Norrbotten drygt 22 gånger så stor.
I Pajala finns 0,8 invånare per kvadratkilometer. I Gazaremsan drygt 4 000.
Hoppsan! Det var oväntat. Så blev reaktionen år 1982 när Olof Palme meddelade att TCO:s ordförande Lennart Bodström utsetts till utrikesminister. Reaktionen blev ungefär densamma när Göran Persson många år senare meddelade att Lennarts son Thomas Bodström utsetts till ny justitieminister (vem är grabben som står bredvid Persson?).
I boken Det man minns (Norstedts) berättar Thomas Bodström en del om sin uppväxt, om mamma Vanja och pappa Lennart, om livet på Gotland, om sin tid som munspelare på Gamla stans t-banestation (Lennart var rädd att några av hans vänner skulle känna igen Thomas.) Och en del handlar om mamma Vanjas Alzheimersjukdom och om pappans liv i rullstol. När barnen blir föräldrarnas föräldrar.
Ja, det är en innehållsrik och läsvärd bok. Thomas Bodström kan skriva och och han kan berätta. Jag blir förvånad om den förre justitieministern inte finns med i den regering Stefan Löfven förmodligen får bilda efter valet i september.
Frågan är vem som blir utrikesminister. Den senaste S-märkta på den posten var Jan Eliasson. Nu är han vice generalsekreterare i FN och kommer vid regeringsbildningen att ha fyllt 74 år, så jag tror inte på en come back för Göteborgssonen. Den äldsta i den nuvarande regeringen är för övrigt UD-chefen Carl Bildt, som fyllde 65 i juli. Det är viktigt att hitta en person som kan återskapa en del av den politik som präglades av Olof Palme.
Det är tydligen kris i Allsång på Skansen. Dags att kalla in Hasse Backe?
Europaparlamentet röstade om ny ordförande för kommissionen. Den konservativa Luxemburgpolitikern Jean-Claude Juncker fick stöd av Soraya Post, Feministiskt initiativs enda ombud. Jag har mycket svårt att tro att det bland Fi-sympatisörerna finns en stark uppslutning bakom Juncker. Istället lär man se röstningen som en Jobs-Post.
Trevlig julihelg, folks!