Om EM och en i världsklass
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Svenska Institutets undersökning visar att svenskar har höga tankar om landets attraktivitet. Vi placerade Sverige som etta. När 35 andra länder deltog hamnade Sverige först på nionde plats. Det kan väl vara värt lite begrundan, så här dagen efter 6 juni?
Har ni förresten noterat att inte en enda EM-match sänds i SVT? Det måste vara samma typ av nederlag som när England inte lyckades kvala in till EM-slutspelet.
Carl Bildts farmor var med bland gästerna när Olof Palme döptes. Kan en sådan uppgift ha något intresse? Ja visst. Den berättar något om det fina Stockholm för drygt åttio år sedan. Överklassen höll samman. De bodde i sina enklaver och hade sina sommarvisten i skärgården.
Grannpojkarna Bildt (Carls pappa var en av dem) och Olof brukade leka där på Östermalm.
I Kjell Östbergs "I takt med tiden, Olof Palme 1927-1969" (Leopard) kombineras vetenskapliga hårdfakta med noteringar och anekdoter. Östberg är historieprofessor vid Södertörns högskola och presenterar den första heltäckande bilden av Palme. Del två kommer till hösten och handlar om tiden 1970-1986.
Författaren har intervjuat ett stort antal människor med anknytning till Palme, han har haft tillgång till de över etthundratusen breven i Palmearkivet och har letat i National Archives i Washington.
Risken är alltid att det ofantliga materialet blir svårhanterligt. Det gäller att våga välja bort. Och det har Östberg lyckats bra med, tycker jag. Vill man veta mycket om den svenske statsmannen är den här boken nummer ett. Sedan är det självklart så att många på olika sätt bidragit till kunskapen om Palme och hans gärning, exempelvis forna regeringskollegor som tecknat porträtt. Östberg har säkert haft stor nytta av dessa böcker.
Palme kom in i politiken från höger, från en släkt där de borgerliga värderingarna var cementerade.
"Vad ha vi ej hoppats av denna förtjusande unga man, men han har blivit en sorg för oss. Han har gått in i det socialdemokratiska partiet och blivit sekreterare åt statsminister Erlander." Det skrev Olofs farmor Hanna. Sossarna var enligt henne i färd med att förstöra ett land.
Det var alltså ingen sprudlande radikal som kom till Erlanders undsättning men en mycket kompetent man som kom att utvecklas i radikal riktning, inom olika områden.
Östberg tar upp en del av kritiken mot Palme, exempelvis att det var slug taktik som låg bakom att han blev socialdemokrat. Men en slug karriärist i början av femtiotalet skulle knappast ha valt just socialdemokratin, som beskrevs som en rörelse på väg ut. Inte minst partiledaren såg ofta nattsvart på framtiden.
Gång på gång framhåller Östberg att Palme var suverän på att avläsa tiden. En framstående trendspanare, skulle man säga i dag. Detta kan också vändas till kritik: man anpassar sig, blir radikal när tiden radikaliseras.
Samtidigt står det ju helt klart att Palme i många frågor tog strid, även mot de egna, och skapade opinion. LO-basen Arne Geijer försökte lugna amerikanska ambassaden efter Palmes kritik mot Vietnamkriget, för att ta ett exempel.
Boken kan också ses som ett dokument över hur tiderna förändrats. Östberg menar att Olof Palme befann sig i partiets mittfåra. Ändå kom han ofta med analyser av typ "den demokratiska socialismen har aldrig tett sig mer nödvändig". I dag är det ingen ledande s-politiker som uttalar sig på liknande sätt.
Jag gillar Östbergs bok eftersom den vidgar kunskaperna om förra seklets största svenska politiker. Men till kommande upplagor krävs en del putsningar. Assar Lindbeck kallas ibland Lindbäck, Lars Ahlins namn är felstavat, Russelltribunalen stavas lite olika, Bertrand Russell utnämns felaktigt till fredspristagare men han belönades ju med litteraturpriset.
Det blir spännande med fortsättningen till hösten.
Ha en fin junihelg.
Kända Robert (som har namnsdag i dag)
Baden-Powell, alla scouters urfader.
Kronberg, häcklöpare som väntar på det stora genombrottet i världseliten.
E Lee, sydstatsgeneral som förlorade. Hoppas att McCain går i hans fotspår.
Zimmerman, också känd som Bob Dylan.
Holbrook-Smith, grundare av Anonyma Alkoholister.
Burns, skotsk nationalpoet som under sitt korta liv (37 år) hann med att konsumera stora mängder alkohol.