Den senaste tiden har jag hört en del socialdemokratiska strateger tala om "feelgood"-(må bra-)faktorn i politiken.
Enkelt uttryckt: De flesta svenskar har det ganska bra. De har jobb, hyggliga inkomster och är rätt så nöjda med sina liv.
Det är också denna stora massa väljare som partier måste övertyga om den egna politikens förträfflighet om de vill vinna val i Sverige. Man vinner inga val genom att bara organisera långtidssjuka eller arbetslösa.
I valen 2010 misslyckades Socialdemokraterna med att vinna denna breda grupp av hyggligt välmående svenskar.
Bara 22 procent av de förvärvsarbetande röstade socialdemokratiskt 2010, enligt SVT:s vallokalsundersökning.
Slutsatsen är given. Om Socialdemokraterna vill vinna valet 2014 gäller det att hitta ett tilltal som fungerar även i medelklassen.
De senaste opinionsmätningarna tyder på att den nya ledarduon Stefan Löfven och Magdalena Andersson har ett sådant tilltal. Väljarna verkar uppskatta Löfvens förankring i arbetslivets vardag och Anderssons gedigna akademiska kunskaper.
Det känns som att partiet har skaffat sig en framtoning som går hem bland vanliga tjänstemän, akademiker och arbetare.
Men partiet måste även vara tydligt om baksidorna i det svenska välfärdssamhället.
"Feelgood"-faktorn får aldrig leda till att partiet glömmer sin själ och identitet.
Socialdemokrati handlar inte bara om att se sig själv och den egna plånboken.
Socialdemokrati handlar inte bara om ett nytt jobbskattedrag eller rut-avdrag.
Socialdemokrati handlar om att samhället blir bättre om alla är med. Jämlikhetsidéerna är en grund även för tillväxt och utveckling.
Det är negativt för alla, inklusive den breda medelklassen, om tiotusentals ungdomar lämnar skolan med ofullständiga betyg. Det är en grogrund för både sociala problem och kostnader.
Det berör oss alla om tusentals människor utförsäkras från sjukförsäkringen, inte får rehabilitering och tvingas gå till socialen för att klara mat och hyra.
Det slår mot hela samhällsekonomin om grundläggande samhällsstrukturer (som vård, skola, järnvägstrafik, bostadsbyggande m m) försämras.
Därför måste partiet vara tydligt om att det finns saker och ting som måste prioriteras före nya skattesänkningar.
Det ligger även i medelklassens intresse att det finns en schysst A-kassa, en vettig sjukförsäkring och en väl fungerande offentlig service. Även sjuksköterskor i Sollentuna, lärare i Sundbyberg och dataingenjörer i Solna kan bli sjuka eller arbetslösa.
16 april presenterar regeringen sin ekonomisk-politiska vårproposition. Därefter börjar finansministerkandidaten Magdalena Andersson (S) och hennes kansli att snickra på partiets alternativ - den så kallade skuggbudgeten.
Vi får hoppas att det blir ett dokument med en klar och tydlig riktning. Den ideologiska kompassen får inte svaja.
Satsningar på utbildning, järnvägar, bostäder och socialförsäkringssystem måste gå före sänkt skatt.