Första halvtimmen i filmen "Rädda menige Ryan" (1998) är filmhistoria. Sällan har krig skildrats lika brutalt.
Kulor och granater viner kring huvudena på de amerikanska soldater som tar sig i land på stränderna i Normandie 6 juni 1944. Många dör eller lemlästas.
De unga pojkarna från Texas och Nebraska är rädda och desorienterade. I sanden ligger döende 20-åringar och ropar efter mamma.
All inövad drill och disciplin är på väg att skjutas sönder. Invasionsstyrkorna i Dog Green-zonen på Omaha Beach håller på att slås ut.
Mitt i kaoset lyckas emellertid kapten Miller (gestaltad av Tom Hanks) skapa någon form av ordning bland sitt folk.
"Stannar vi här dör vi", skriker han och ger order till styrkorna att avancera framåt och ta sig längre inåt land.
När Miller och hans mannar lyckas ta skydd kan de konstatera att många gått förlorade.
"Vi har bara rester från Fox-, Abe- och Georgekompanierna", meddelar sergeant Horvath (spelad av Tom Sizemore).
Radiokommunikationerna är utslagna. Bataljonsläkaren har dödats. Stridsvagnarna lyckas inte ta sig i land.
Men kapten Miller lyckas ändå samla styrkorna för en avgörande attack mot tyskarnas bunkrar och kulsprutenästen.
Till sist kan Miller meddela att operationen gått vägen: "Dog One är öppnad. Skicka in bulldozrarna."
"Rädda menige Ryan" handlar om krig och ledarskap. Men filmen skapar även tankar om politik och ledarskap.
Under hösten har S-ledaren Håkan Juholt befunnit sig under konstant eldgivning från motståndare både i och utanför det egna partiet.
Men nu gäller det att följa kapten Millers exempel: Samla i hop det som är kvar av partiet! Gå till attack mot regeringsbunkern! "Stannar vi här dör vi."
Det var självklart att Socialdemokraterna behövde en tid för självrannsakan och självkritik efter bakslaget i förra höstens val.
Så blev det också. Valresultatet och politiken analyserades in i minsta detalj. I valanalysgrupperna vände Ardalan Shekarabi, Anna Johansson och övriga på varenda sten som gick att vända på.
Under samma period vaskades en ny partiledning fram. Inte bara Juholt är ny på sin post.
Partiet har även skaffat sig ny ekonomisk-politisk talesperson, ny gruppledare i riksdagen, ny kommunikationschef, ny chef för riksdagsgruppens kansli, ny pressekreterare hos partiledaren m m.
Därför känns det som att Socialdemokraterna har använt ganska mycket tid till interna förändringar och inre arbete.
Nu borde det vara dags att ta av sig tagelskjortan och samla sig till en mer aktiv och och utåtriktad oppositionspolitik.
Vägen tillbaka från terapisoffan borde inte heller vara svår, som LO-ekonomen Ola Pettersson påpekade helt riktigt i ett inlägg i Expressen redan 4 mars i år.
"Jag kan inte påminna mig att någon tidigare svensk finansminister har slagit sig för bröstet i en situation när arbetslösheten ligger över åtta procent. Så hög arbetslöshet är inte direkt typiskt för en tigerekonomi", skrev LO-ekonomen,
Just det. Anders Borg är långtifrån Europatoppen när det gäller kampen mot arbetslösheten.
Affärstidningen Financial Times hyllning av Borg har inget stöd i Eurostats arbetslöshetsstatistik. Fakta är att länder som Norge, Danmark, Tyskland, Österrike, Nederländerna, Belgien, Luxemburg och Malta har klart lägre arbetslöshet!
Som Ola Pettersons konstaterade är Sverige också ett land med stora eftersatta behov. Det finns massor att göra inom infrastruktur, bostadsbyggande och utbildningssystem.
"Syna Anders Borgs bluff och satsa på sysselsättnings-, tillväxt- och fördelningspolitik", rådde Ola Pettersson.
I den socialdemokratiska skuggbudgeten finns en början på en sådan politik.
Socialdemokraterna vill investera i järnvägar, studentbostäder och yrkesutbildning i stället för halverad restaurangmoms.
Det är ingen dålig politik.
Kapten Juholt, sergeant Jämtin och korpral Waidelich borde därmed ha förutsättningar att samla de kvarvarande S-trupperna till ett anfall mot Rosenbad.
Att stora delar av Fox-, Abe- och Georgekompanierna har gått förlorade under hösten är i och för sig sorgligt.
Men nu gäller det att gilla läget som det är och bedriva opposition med de resurser som finns kvar och med dem som fortfarande står upp och orkar strida. "Stannar vi här dör vi", som sagt .