Ovanför mig rusar ett stridsplan söderut över den solklara himmelen. Framför mig vilar Medelhavet, och jag anar nästan Italiens västkust i horisonten.
Det dova bullret från motorerna dränker alla ljud på stranden. Och påminner om striderna som pågår alldeles inpå knuten, i Libyen.
Efter ännu en semesterdag ser jag de korsikanska och franska TV-nyheterna. De libyska rebellerna har börjat inta Tripoli. Glädjen blandas med sorg över alla döda, och ilska över Ghadaffis vanstyre som tillåtits pågå år efter år.
För det är vad som skett: Omvärlden har länge blundat inför Ghadaffis övergrepp mot folket, samtidigt som man fortsatt göra big business med honom. Därmed gav omvärlden - inte minst Frankrike och Italien - honom grönt ljus att fortsätta diktaturen.
Att dessa länder, tillsammans med många fler, de senaste månaderna nu gjort vad FN bett dem om - det vill säga skydda civilbefolkningen mot Ghadaffis våld - är bra. Den militära insats som även Sverige deltar i har varit ett viktigt stöd till demokratirörelsen. Den har skyddat civila och gett oppositionen förutsättningar att stå emot Ghadaffi.
Men det får inte stanna där. Omvärlden måste fortsätta stödja Libyen. Med återuppbyggnaden av skolor och sjukhus. Och ge stöd till fria val och fri media. Det är vårt ansvar.
Det är också omvärldens - vårt - ansvar att lära en viktig läxa Libyen gett oss: Att vi framöver måste agera tidigare mot diktatorer. Innan det blir krig. Innan FN måste be om en militär insats för att rädda folk från diktatorns pansarvagnar. Det preventiva arbetet måste helt enkelt stärkas. Libyerna hade behövt omvärldens stöd långt innan 2011.
Omvärlden - inte minst Sverige och EU - bör driva en mer aktiv utrikespolitik som tar ställning mot världens diktatorer. Högt och tydligt. Det kan pressa dem till reformer.
Vi måste även använda EU:s handelsavtal med olika länder mer effektivt. Flera innehåller paragrafer om respekt för de mänskliga rättigheterna, men de följs inte upp och har inte heller påverkat den jättehandel som sker mellan EU och olika diktaturer.
Dessutom måste EU stödja de människor som i olika länder organiserar sig mot sina tyranner. Det kan ske genom utbyten och stöd till deras kampanjer. Det är några preventiva metoder som bör användas mer aktivt.
Nästa dag fortsatte stridsplanen dundra över himmelen. Jag är glad över det stöd Europa ger libyerna. Men ledsen att det kommer så sent.