I tidningen Aktuellt i Politiken skriver journalisten Ylva Säfvelin intressant om gamla valaffischer.
I senaste numret handlar det om en affisch som Socialdemokraterna tog fram inför valet 1985 och väckte en del uppståndelse.
En ung välbeställd man, en otraditionell S-väljare, förklarade att han röstar på Socialdemokraterna för att han vill ha ordning på Sveriges ekonomi.
I Aktuellt i Politiken berättar dåvarande informationschefen Bo Krogvig (nu kommunikationschef hos statliga gruvjätten LKAB) att partiet ville visa på bredden i sitt alternativ.
”Vi ville plocka fram en massa exempel på folk som röstar på Socialdemokraterna ... Vi satt ner och spånade och det slutade med folkvagnen, vattenskidorna, en dalmatiner och en kille som såg ut som en yuppie”, förklarar Krogvig och beskriver det som ”en busvissling” för att skapa debatt i valrörelsen.
Han och partiet ville visa att det inte bara är vanliga arbetare och tjänstemän som har glädje av S-politiken utan också näringslivsfolk som vill ha tillväxt i ekonomin och ordnade statsfinanser.
En sådan ”busvissling” behövs även i valrörelsen 2018.
Socialdemokratin är till sin karaktär ett löntagarparti. Partiets företrädare kan arbetsmarknadspolitik, arbetsmiljöfrågor och arbetsrätt på sina fem fingrar.
De kan bli väckta klockan tre på natten och genast ge klara besked om hur de ser på a-kassan, sjukförsäkringen eller lagen om allmän visstid.
Men ett parti som gör anspråk på regeringsmakten måste ha kompetens även på andra områden.
Sådana goda exempel saknas inte.
Peter Hultqvist är landets starkaste försvarspolitiker. Ingen slår kunskapsminister Anna Ekström på fingrarna i debatten om framtidens skola.
På den internationella arenan briljerar Margot Wallström och på hemmaplan har Sven-Erik Bucht påbörjat en spännande omläggning av landsbygds- och regionalpolitiken.
Av grundläggande betydelse är dessutom Magdalena Anderssons insatser som finansminister.
I likhet med historiska föregångare som Gunnar Sträng, Kjell-Olof Feldt och Göran Persson står hon för ordning och reda.
Andersson är tydlig med att grunden för att kunna bedriva en progressiv fördelningspolitik är goda statsfinanser och ekonomisk tillväxt – och det har hon fixat.
2014 gick Andersson och den S-ledda regeringen ärva ett underskott på 60 miljarder kr efter gamle finansministern Anders Borg (M).
I vårbudgeten kan Magdalena Andersson nu redovisa ett överskott på 50 miljarder kr, vilket ger möjlighet till större satsningar på barnfamiljer, pensionärer och andra.
Statsskulden är på den lägsta nivån sedan 1977! Tillväxten är stabil och arbetsmarknaden fortsätter utvecklas åt rätt håll.
Den som i likhet med yuppien 1985 vill ha ordning på ekonomin gör därför klokt i att rösta på Socialdemokraterna 2018.
I konkret handling har Magdalena Andersson visat att hon är en starkare finansminister än företrädaren Anders Borg.