Ett år har gått sedan den arabiska våren började sprida sig över Nordafrika och Mellanöstern.
Via TV, radio och sociala medier har vi kunnat följa utvecklingen: Demonstrationer, pansarvagnar och blod. Och en del diktatorer som föll.
Här hemma finns det de som skakar på huvudet åt oroligheterna och säger att vi ska vara glada över att bo i ett land med traditioner av fred och frihet.
Självklart ska vi vara glada över vårt fina Sverige, och över vår frihet, men vi ska inte inbilla oss att vår historia har varit fredlig.
Även vårt land har styrts av odemokratiska härskare som inte tålt kritik. En av dem var kung Oscar I som gjorde sig känd vid marsoroligheterna i Stockholm 1848.
Sverige var då ett land med utbredd fattigdom och det var Oscar I som styrde riket.
Nyheterna om februarirevolutionen i Paris samma år hade spritt sig över kontinenten och fungerade som en brandfackla för oppositionella i flera länder, även i Sverige.
Lördagen den 18 mars hade oroligheterna tagit fart i den svenska huvudstaden och upprorsmakarna krävde att kungen skulle störtas och republik införas. En folkmassa började kasta sten mot en bankett i centrala Stockholm.
Militär sattes in och folket skingrades, men bara kort. Snart fortsatte stenkastningen och revoltörerna omgrupperade sig till området kring Slottet.
Oscar I valde då att lyssna till klagomålen och släppte fria en del av de som arresterats. Men när oroligheterna fortsatte på söndagen den 19 mars tog kungens tålamod slut.
Han beordrade militär att angripa en folksamling vid Storkyrkobrinken som vägrade skingra sig. Demonstranterna kastade sten på de beridna soldaterna som - på kunglig order - öppnade eld.
De sköt rakt in bland människorna i de trånga gränderna. Sammanstötningarna mellan folket och militären fortsatte i olika delar av Stockholm, men kungens vapenmakt slog ned revolten.
Cirka 30 personer dödades och många fler skadades.
Marsoroligheterna 1848 påminner en del om det senaste årets händelser i Nordafrika och Mellanöstern, om än i mindre skala. Människor som är trötta på att leva i fattigdom och som protesterar mot diktatorers vanstyre och våld. Och regimer som beordrar militär att slå ned demonstranter.
Med blod och döda som resultat. Vi såg det i Egypten, och vi ser det än i Syrien. Oscar I påminner i detta en del om Mubarak och al-Assad.
Låt oss minnas vår historia när vi ser vad som händer i andra delar av världen.