I förra veckan träffade jag landsbygdsminister Sven-Erik Bucht i Landsbygdsdepartementets fina lokaler på Fredsgatan i Stockholm.
Över en kopp kaffe berättade han entusiastiskt om den planerade flytten av Landsbygdsdepartementets verksamhet till Näringsdepartementet på Mäster Samuelsgatan 70.
Bucht talade om att det finns stora fördelar med att landsbygdspolitiken hamnar i samma hus som närings-, infrastruktur- och bostadsministrarna.
”Nu kan jag knacka på hos Mehmet Kaplan och prata om bredband, plan- och bygglagen och andra av hans ansvarsområden som berör landsbygden.
Jag kommer närmare Mikael Damberg, som hanterar exportstödet och andra näringspolitiska frågor, liksom Anna Johansson, som ansvarar för vägar och järnvägar”, sa Bucht.
Bucht berättade även om de många satsningarna i statsbudgeten, bland annat 400 miljoner kronor för bredbandsutbyggnad och för att stödja den kommersiella servicen på landsbygden.
”Vi vill utveckla lanthandeln till servicepunkter som inte bara tillhandahåller livsmedel utan också drivmedel, apoteksvaror och annat”, sa han.
Vidare har Bucht slagit fast att Sverige behöver en nationell livsmedelsstrategi, vilket är ett besked som även välkomnats av LRF-basen Helena Jonsson.
”LRF ser det som en nödvändig grund för att vända den svaga utvecklingen inom den svenska livsmedelsproduktionen”, säger hon.
Men hur det blir med landsbygdspolitiken och andra rödgröna förslag återstår nu att se.
Den rödgröna budgeten föll i riksdagen, vilket skapar stor oklarhet om all regeringspolitik, inklusive det som rör landsbygden.
Det kan vara värt att påminna om dessa konsekvenser eftersom en del verkar tro att politiken bara är ett personligt maktspel.
Men det är inte främst personerna Stefan Löfven eller Sven-Erik Bucht som drabbas av dagens låsningar i riksdagen och att det blir osäkerhet om färdriktningen.
Det slår mot en massa människor runtom i vårt avlånga land som är beroende av regeringens initiativ och innehållet i statsbudgeten.
De borgerliga partierna borde ha tagit emot Stefan Löfvens utsträckta hand och medverkat till en konstruktiv lösning av budgetkrisen. Men borgarna har viftat bort samarbetspropåerna varje gång.
Nu blir det i stället nyval 22 mars. Det är ingen optimal situation. Men det verkar vara den enda möjliga vägen ut ur dagens låsta politiska läge.