Under lång tid har både borgare och socialdemokrater månat om att det ska finnas en viss ordning och reda, en praxis, i samband med budgethanteringen i riksdagen.
Syftet har varit att garantera en grundläggande stabilitet för Sverige, oavsett vem som sitter vid styrspaken i regeringskansliet.
Även minoritetsregeringar har kunnat få igenom sina budgetar och kunnat styra landet.
Under fyra års tid har också Sverigedemokraterna följt denna budgetpraxis. Men nu väljer partiet en helt ny väg och röstar på den borgerliga budgetmotionen, vilket betyder att den gamla ordningen välts över ända och att Sverige helt plötsligt blivit mer svårregerat.
Partiet gör det för att ge Stefan Löfven och den S-ledda regeringen en knäpp på näsan.
Men det är framför allt negativt för landet.
Sverige och svensk ekonomi har mått bra av att det funnits ordning och reda i budgetprocessen.
Men nu råder istället stor osäkerhet, vilket är till skada för Sverige.
De så kallade Sverigevännerna har försatt landet i en svår situation genom att skapa en parlamentarisk kris.
En rad frågetecken svävar just nu över landet. Hur går det med pensionärsskatten? Vad händer med a-kassan och sjukpenningen? Vad blir det av den utlovade satsningen på läraryrket?
Vad händer med miljarderna till cancervården och äldreomsorgen? Hur går det med underhållsstödet för ensamstående mammor?
Vad gäller för Arbetsförmedlingen, Arbetsmiljöverket och andra statliga verksamheter?
Vad som kommer att ske är högst oklart. Men en sak är säker: Sverigedemokraterna har med all önskvärd tydlighet demonstrerat att de är tungan på vågen mellan de traditionella blocken och kan utöva ett stort inflytande.
Det borde leda till eftertanke hos övriga riksdagspartier, som alla har sagt att de inte vill ge Sverigedemokraterna ett avgörande inflytande.
Om partierna menar allvar med den ambitionen så går det inte att fortsätta som nu. Då gäller det att öppna för blocköverskridande uppgörelser.
I annat fall kommer Sverigedemokraterna att spela den här rollen och stå i centrum i samband med varenda avgörande omröstning under hela mandatperioden.
Om detta har S-ledaren Stefan Löfven inte talat om bara en utan flera gånger. Han har rentav framstått som tjatig när talat om vikten av samarbete.
Redan 8 november 2013 skrev han en debattartikel i Dagens Nyheter där han varnade för den parlamentariska situation som Sverige nu har hamnat i.
Han pläderade för blocköverskridande lösningar och mer av gemensamma tag i svensk politik.
”Vår principiella utgångspunkt är att de frågor som kräver långsiktiga lösningar inte ska röstas igenom med någon enstaka rösts övervikt i riksdagen”, framhöll Löfven.
Men det krävs två för en tango. Även de borgerliga partierna måste bjuda upp till dans om det ska bli några uppgörelser.
Det har funnits en del sådana hoppingivande signaler efter valet. Bland annat har Tomas Tobé, Moderaternas skolpolitiska talesperson, argumenterat för en uppgörelse med regeringen om skolpolitiken.
FP-ledaren Jan Björklund har dessutom talat om en paus i allianssamarbetet till nästa val, vilket ökar möjligheten för uppgörelser mellan regeringen och enskilda borgerliga partier.
Men det finns också borgerliga stridshingstar som vill ta chansen att tvåla till Socialdemokraterna så fort tillfälle ges.
Vi får emellertid hoppas att det är de konstruktiva, samarbetsinriktade och pragmatiska krafterna som är starkast inom borgerligheten – ungefär som när Centerpartiet tog ansvar för landet och gjorde upp med den dåvarande S-regeringen 1995-98.
Det skänkte en stadga åt den ekonomiska politiken som Sverige fortfarande har nytta av.
Så agerar verkliga Sverigevänner!
Partierna behöver – och ska – självfallet inte vara överens om allt.
Men Sverige mår bra av att det finns en relativt bred enighet om budgetramar, pensionssystemets finansiering, försvaret, skolan och energiförsörjningen.
Vissa fundamentala samhällsfrågor saker sköts bäst i brett samförstånd.
Titta dessutom på Finland, Österrike och Tyskland, länder som har breda blocköverskridande regeringar.
Det har inte varit till nackdel för utvecklingen i dessa länder.