Det har varit mycket förändringar i Mediehuset på Robertsviksgatan i Luleå. Ombyggnationer och omorganisationer har varit en del av vardagen under flera år.
Under de senaste ommöbleringarna i huset försvann dessvärre en del av NSD:s historia.
Bysten med OW Lövgren (legendarisk chefredaktör 1930–1947), som prytt redaktionsmiljön i många decennier, städades bort och hamnade i något förråd.
Under de senaste månaderna har jag dock fört en intensiv kamp för att återbörda OW Lövgren till NSD – och nu är bysten tillbaka.
”Bara en gubbe”, muttrade en yngre kollega.
Men denna gubbe är en central-gestalt i både NSD:s och Norrbottens historia.
Han föddes i Nyborg utanför Kalix 1888 och växte upp under enkla villkor I ungdomen försörjde han sig som sågverksarbetare, sjöman och fiskare.
Han engagerade sig även fackligt och politiskt i den framväxande arbetarrörelsen. 1917 blev han riksdags-ledamot bara 29 år gammal.
I riksdagen etablerade han sig som en av de främsta talesmännen för folket i norr. Den 21 mars 1923 hade Norrländskan en tvåspaltig förstasidesartikel, som beskrev O W Lövgrens gärning som riksdagsledamot. Bland annat fick läsarna veta att hans förtrogenhet med fisket gjorde att han firade stora triumfer som talare i andra kammaren:
”Som fiskare är han arg han på alla sälar, vilka som bekant ha särdeles stort obehag till alla sorters fisk. Som dödsfiende till sälarna vill han ha höjda skottpengar på dem ... Men jordbruksutskottets medlemmar äro så gott samma allesammans från Skåne ... och ha därför knappt en aning om vad en säl är för ett konstigt djur ... Men i lördags stod Lövgren i andra kammarens talarstol och höll en mördande vidräkning med de glupska sälarna. Han skildrade deras härjningar bland löjorna och strömmingarna och laxarna, så att andra kammaren åter föll till föga för Lövgrens kombinerade saklighet och vältalighet och fanns det vara sin fördömda skyldighet att bevilja högre skottpengar på odjuren”, skrev artikelförfattaren Ivar Vennerström.
Under 1920-talet gick mycket kraft och energi till ”Kalixeländet”. Sulfatfabriken i Karlsborg slog igen. Sågverken i Karlsborg, Båtskärsnäs och Törefors kraschade. Många gick arbetslösa och levde under stora umbäranden.
OW Lövgren krävde statlig uppställning. Man kunde inte overksamt se på när nöden och fattigvårdsutgifterna bara växte, menade Lövgren.
1930 lämnade OW Lövgren riksdagen för att bli chefredaktör på Norrländska Socialdemokraten. På den posten skulle han förbli i 17 år innan han utnämndes till landshövding 1947.
Han fick vara med om en tid när både NSD och arbetarrörelsen fick sitt stora genombrott i Norrbotten.
1944 skrev NSD – under OW Lövgrens framgångsrika ledarskap – ett stort kapitel tidningshistoria.
Norrländskan passerade Norrbottens-Kuriren i upplaga och blev länets största tidning – en position som NSD håller än i dag.
Ibland tål det att påminnas om OW Lövgren och andra som röjde väg för dagens NSD. NSD är en tidning med historia, identitet och starka rötter.
Rimligen finns även ett kommersiellt värde i denna historia.
Inom näringslivet talas ibland om ”history marketing”. Företag lär sig att bevara sin historia och utnyttja den i marknadsföring och varumärkesbyggnad.
Historia skapar trovärdighet och ger identitet. Titta bara på Coca-Cola eller Levi´s.
”De effektivaste organisationerna kan sin historia och vilka värden som fört dom hit”, säger affärsförfattaren Malcolm Gladwell till Centrum för Näringslivshistoria.
Resonemanget är användbart oavsett om det handlar om bilar, datorer eller tidningsproduktion.
Historien kan användas för att inspirera, stärka den interna företagskulturen och ge stabilitet åt det egna varumärket.
OW Lövgrens byst har en självskriven plats även i det moderna Mediehuset. En dos ”history marketing” skadar inte NSD.