NEW YORK. Anrika The Boathouse i Central Park är för miljontals tv-tittare mest känd som restaurangen där Carrie och Mr Big ramlade i vattnet.
Nu är det uppståndelse kring etablissemanget igen. Istället för Sex and the City-glamour omges The Boathouse av välorganiserade strejkvakter som kräver fackliga rättigheter.
Färgstarka banderoller och högljudda trummor möter potentiella besökare. "Boycott The Boathouse!" och "Keep Our Park Clean - Dump Dean!" lyder slagorden.
Bakgrunden är i korthet denna: Krogprofilen Dean Poll arrenderar The Boathouse av staden New York på ett mycket lukrativt kontrakt. Ändå behandlar han personalen som skräp.
Restaurangens ledning anklagas för att ha förolämpat, hotat och spionerat på anställda. Tjugotalet servitörer och servitriser som ville bilda en fackförening fick sparken innan de hann skrida till verket.
Över trettio anställda har stämt The Boathouse för att stjäla deras dricks. I USA betalar man cirka 20 procent extra på restaurangnotan. Det är självklart och en del av de anställdas lön. Pengar som istället ska ha hamnat i Dean Polls fickor.
Sju anställda har anmält sexuella trakasserier på arbetsplatsen.
Dean Poll har visserligen lovat att återanställa de sparkade fackföreningsaktivisterna och ligger i förhandlingar med facket. Men kampen är inte över än. När det gäller The Boathouse har personalen lärt sig att inte ta ut något i förskott.
Trots alla missförhållanden bedriver de strejkande en respektfull kampanj som visar att de inte tänker använda samma smutsiga metoder som restaurangens ledning. Strejkvakterna delar ut en karta med alternativa ställen i Central Park att äta på. På den står det:
"Njut av parken och håll den ren. Skräpa inte ner och bete er inte nedlåtande mot The Boathouse medan vi strejkar. Hjälp oss gärna att sprida budskapet om bojkotten. Tack!"
Den svenska modellen, med starka fack och arbetsgivare som tillsammans gör upp spelreglerna på arbetsmarknaden, ter sig smått overklig i USA. Här är arbetsgivarnas makt nästan oinskränkt.
Dean Poll lyckas ändå bryta mot de få fackliga rättigheter som finns. Protesterna från de anställda och deras sympatisörer visar starkt rättvisepatos. Medvetenheten om underordningen och överordningen på arbetsmarknaden är stor.
När jag går från strejkvakterna får jag leenden, tummen upp och en ballong med budskapet om bojkotten att bära runt på.
Carrie och Mr Big syns fortfarande inte till. Det har blivit vardag på The Boathouse.