I måndagens NSD skrev Peeter-Jaan Kask om Leif Pagrotskys formel för att visa hur ökad tillväxt genererar mer inkomster till stat och kommuner.
En årlig BNP-tillväxt på tre procent skulle ge ökade skatteinkomster med 150-200 miljarder kronor nästa mandatperiod, sa Leif Pagrotsky i sitt anförande på Socialdemokraternas förtroenderåd 3 december.
"Frågan är om kalkylen håller. För även om inkomsterna till stat och kommun stiger med växande produktion av varor och tjänster så ökar ju också de offentliga utgifterna. Stats- och kommunalanställda ska ha samma löneökningar som alla andra, ersättningar och förmåner ska räknas upp", framhöll Peeter-Jaan Kask.
Själv bad jag Pagrotsky förklara sin beräkning i samband med förtroenderådet.
På baksidan av ett visitkort visade han hur han räknade (se faksimil härintill).
BNP (bruttonationalprodukten, det samlade värdet av alla producerade varor och tjänster i ett land) uppgår till 3 365 miljarder kronor i Sverige. En procent av det är 33,6 miljarder kronor.
För enkelhetens skull räknade Pagrotsky med att en procent av BNP är 30 miljarder kronor.
Fyra år med tre procents tillväxt innebär således att BNP växer med totalt 360 miljarder kronor (4 x 3 x 30 = 360).
Om skattekvoten är 50 procent blir det 180 miljarder kronor mer för den samlade offentliga ekonomin under kommande mandatperiod.
Pagrotskys kalkyl säger mycket om betydelsen av tillväxt i ekonomin. Ska man bedriva fördelningspolitik är det bra att det finnas något att fördela.
Men det räcker inte med att bara säga tillväxt för att utveckla sjukvård, äldreomsorg och skolor. Prisstegringar och lönekostnadsökningar äter upp de ökade skatteinkomster, som Kask påpekade i sin ledare 12 december.
Med årliga kostnadsökningar på 2-3 procent i kommuner och landsting blir det inte mycket över till nysatsningar även om BNP växer med tre procent varje år.
Därför är det även angeläget att tala om skattekvoten. Om vi vill ha mer personal i skolor och äldreboenden måste vi vara beredda att betala mer skatt. Fler lärare och sjuksköterskor är inte gratis.
En större del av BNP-kakan och tillväxten måste helt enkelt gå till den offentliga sektorn. Vi måste prioritera ökad offentlig konsumtion före privat konsumtion.
Vi måste göra ett ideologiskt val hur jobbigt det än kan låta.
Det finns ingen "quick fix".