Pagrotsky i topp - allas hopp
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Sommaren 2009 är det dags för svenska folket att på nytt välja sina företrädare till Europaparlamentet.
Partierna har redan börjat diskussionen om toppnamnen på valsedlarna.
Hos socialdemokraterna nämns förre handels-, närings- och kulturministern Leif Pagrotsky ofta som ett tänkbart förstanamn och en galjonsfigur under valrörelsen. Det vore i så fall ett utmärkt val.
Pagrotsky har bred politisk kompetens, lång erfarenhet och kan den internationella politikens alla irrgångar efter åren som handelsminister
Han har dessutom goda förutsättningar att samla alla läger och locka fler väljare till partiet. Leif Pagrotsky fick faktiskt fler personkryss än partiordföranden Göran Persson i riksdagsvalet 2006.
Den norrbottniska arbetarrörelsen har haft en god representation i Bryssel och Strasborg sedan Sverige blev EU-medlem i mitten av 1990-talet.
1995-98 ingick Birgitta Ahlqvist, Södra Sunderbyn, i Europaparlamentet. 1999-2007 var Ewa Hedkvist Petersen, Luleå, invald i parlamentet.
Den här gången kan det emellertid bli svårt att motivera ett norrbottniskt namn bland topplatserna på s-valsedeln.
Med viss rätt kommer övriga s-distrikt i Norrland att hävda att det är deras tur.
Jämtland har dessutom redan nominerat en kandidat som har förutsättningar att vinna brett stöd bland övriga skogslän.
Det är Östersunds s-kommunalråd Jens Nilsson.
Ett namn som dock nämns bland norrbottniska socialdemokrater är Sven-Erik Bucht, Haparanda.
Han anses vara en av de norrbottniska socialdemokrater som har störst förutsättningar att vinna stöd utanför länets gränser. Men det återstår att se om Bucht själv är intresserad av en EU-kandidatur.
Ett annat alternativ för den norrbottniska socialdemokratin kan vara att lyfta fram någon yngre kandidat som kan stå på tillväxt längre ned på valsedeln och bli aktuell på allvar i samband med Europavalet 2014.
Vi får hoppas att fler än de partiaktiva engagerar sig i Europavalet nästa år. Utgången i valet spelar roll. Europaparlamentet har fått mer att säga till om.
Det normala i EU är att både parlamentet och ministerrådet (EU:s regeringar) måste vara överens för att ett beslut ska bli gilitigt.
Parlamentet har medbeslutanderätt bland annat om miljöpolitiken, reglerna på den inre marknaden, konsumentskydd och många arbetsmarknadsfrågor.
Det är inga struntfrågor. Därför har det betydelse vilka som svenska folket skickar till Bryssel och Strasbourg.
De ideologiska skiljelinjer som finns i den nationella politiken finns även i EU-politiken. Höger är höger, vänster är vänster, även i Strasbourg och Bryssel.
Tag bara synen på arbetsrätten. Socialdemokraterna arbetar för att stärka löntagarnas rättigheter via EU-direktiv om arbetsmiljö, medbestämmande, arbetstider med mera. Moderaterna anser att "EU inte ska lägga sig i sådana frågor".
Eller tag Margot Wallströms kemikaliedirektiv som diskuterades häromåret. I Europaparlamentet bromsade moderaterna förslaget, medan socialdemokraterna ville skärpa kemikalielagstiftningen.
Annorlunda uttryckt: Det gör skillnad om Europaparlamentet blir blått eller rött efter valet 2009.