Politik är att vinna medierna
Valdebatten utarmas om medierna nöjer sig med att vara ekande megafoner för budskap från den ena och den andra sidan.
Press, radio och TV måste ta ett större ansvar för att det som de förmedlar är både sant och relevant.
Foto: Hasse Holmberg
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Göran Persson betonade handlingen.
"Politik är att nå resultat", menade han.
I en valrörelse är målet mer kortsiktigt. Väldigt ofta handlar politik då mest om att vinna medierna, att få journalisterna att rapportera om de frågor som partiet vill lyfta fram.
Under några veckors tid har rubriker och löpsedlar handlat om en fråga som rör 1 promille av statens utgifter och mellan 1 och 2 promille av antalet sysselsatta i landet.
Det vill säga avdraget för hushållsnära tjänster, RUT-avdraget.
Alliansen kan sägas ha vunnit första ronden om medierna. Detta med god hjälp av arbetsgivarorganisationen Almega, som själv har ett stort intresse i saken.
2 mars presenterade Almega en rapport om vilka som utnyttjar RUT-avdraget. Budskapet var att det var en ganska jämn fördelning mellan olika inkomstgrupper. Att enbart höginkomsttagare utnyttjar avdraget sades vara en myt.
Rapporten refererades utan ifrågasättanden i de flesta medier. Bara i bloggvärlden förekom en mer kritisk granskning, som bl a fann att Almega definierat den som tjänar nästan en halv miljon som medelinkomsttagare.
Det skulle dröja ända till söndagen 14 mars innan de stora nyhetsmedierna vaknade och ifrågasatte Almegas siffror.
SVT:s Agenda uppgift att bara 6 promille av låginkomsttagarna utnyttjat avdraget blev en stor nyhet.
Därmed slog Almegas grova försök att skönmåla siffrorna sannolikt tillbaka mot dem själva. Trots att man vann rond 1 är det därför inte säkert att man vann matchen.
Slutintrycket blev ju att man inte sagt hela sanningen. Förtroendet för Almega fick sig en törn.
Samtidigt kan man fråga sig varför journalistkåren så okritiskt och så länge lät sig föras bakom ljuset.
En förklaring är förstås att journalisterna hör till den grupp välbetalda, intensivt arbetande storstadsbor som gynnas av och utnyttjar RUT. Almegas siffror var precis vad de ville höra.
En annan är att nyhetsjournalister i väldigt liten utsträckning hinner granska material som de ska rapportera om särskilt noggrant.
Man (läs redaktionsledningarna) har skapat ekorrhjul som snurrar så snabbt att det inte finns tid för en mer djuplodande granskning.
En ytterligare förklaring är att de rödgröna tycks sakna en snabbfotad organisation som genast kan bemöta påståenden och siffror som läggs ut av motståndarna.
Arbetarrörelsens tankesmedja kom med en mycket bra genomgång om hushållsnära tjänster, men först den 16 mars.
För att klara kommande attacker måste de rödgröna organisera en bättre beredskap för att möta vinklad information.
Det stora samhällsproblemet är ändå journalistiken. Valdebatten utarmas om medierna nöjer sig med att vara ekande megafoner för budskap från den ena och den andra sidan.
Medierna måste ta ett större ansvar för att det som de förmedlar är både sant och relevant.