F antastiskt var nyckelordet nÀr Fredrik Reinfeldt tackade för sig pÄ valnatten. Det hade varit fantastiska Är med fantastiska framgÄngar. Samarbetet i Alliansen hade varit fantastiskt. Ministrarna hade varit fantastiska.
SjÀlv hade Reinfeldt haft en mycket hög moral, och alltid stÄtt upp för vad han trodde pÄ. Synd bara att hans partivÀnner flydde i stora skaror och att hela resan slutade i en fantastisk politisk röra för landet.
Ett frĂ€mlingsfientligt parti har under hans styre ökat frĂ„n ett par procent till 13 procent. Avhoppade moderater svarade för en tredjedel av det senaste tillskottet till SD. MĂ„nga av de arbetslösa som Reinfeldts âJobbmaskinâ spottat ut har ocksĂ„ gĂ„tt till Jimmie Ă kesson, tillsammans med tusentals andra svenskar som fĂ„tt det sĂ€mre under de borgerliga Ă„ren.
Det hade varit klÀdsamt om Reinfeldt tagit pÄ sig en del av ansvaret för att Sverige nu befinner sig i den svÄraste parlamentariska situationen i mannaminne.
Det blir inte lÀtt för Löfven att regera, men han Àr inte ensam i Europa och vÀrlden om att ha ett skakigt parlamentariskt underlag. Regeringar med egen majoritet blir allt ovanligare, och homogena regeringsunderlag Àr rena lyxen.
I stĂ€llet fĂ„r vi se alltmer omaka regeringskonstellationer. Ibland gĂ„r de tvĂ„ största partierna ihop för att göra slut pĂ„ âvetokratinâ och fĂ„ arbetsro. Men det kostar pĂ„ att regera och hĂ„ller de pĂ„ för lĂ€nge Ă€r de inte stora lĂ€ngre. Det ser vi i t ex Ăsterrike.
Nedbrytningen av det parlamentriska systemet har pÄgÄtt under flera decennier, och har nu Àven drabbat Sverige med full kraft. Med SD i stark vÄgmÀstarposition Àr de traditionella blocken otillrÀckliga som regeringsunderlag, samtidigt som det inte finns nÄgon beredskap för samarbete över blockgrÀnserna.
Minoritetsregeringar lever farligt, men ibland kan de vara den minst dÄliga lösningen.
Det Àr för- och nackdelar med bÄde minoritetsregerande och samarbete över blockgrÀnserna. I bÄda fallen tvingas man lÀgga en del reformer pÄ hyllan, vilket slÀtar ut partiernas profiler. Det kan bli en fara för demokratin.
Det Àr inte heller bra för effektiviteten i det politiska systemet om man sopar problem under mattan för husfridens skull. Uppkomsten av ytterlighetspartier Àr en risk vid stora koalitioner.
En blocköverskridande regering kan Ä andra sidan ha lÀttare att genomföra reformer som krÀver breda och stabila majoriteter, t ex större skattereformer, reformer av pensionssystemet o s v.
Det Àr vad koalitionen mellan högerliberaler och socialdemokrater i NederlÀnderna satsat pÄ. En minoritetsregering som Àr flink pÄ att identifiera samarbetsmöjligheter i parlamentet kan ocksÄ klara sig bra och fÄ en del utrÀttat.
Rörligare vÀljare innebÀr samtidigt möjligheter för handlingskraftiga politiker att bygga nya regeringsunderlag. I Italien har socialdemokraten Matteo Renzi framgÄngsrikt skakat upp det politiska etablissemanget genom ekonomiska och institutionella reformer.
I Frankrike ser vi det motsatta: En stabil parlamentarisk majoritet under François Hollande förslösas genom en kraftlös politik. Politiken Àr viktigare Àn det parlamentariska utgÄngslÀget.
Socialdemokraterna saknar inte politiskt inflytande i Europa. De sitter med i ett drygt tjugotal regeringar, och leder ett dussintal av dem. Med Löfven blir det 13. FrÄgan Àr hur socialdemokratin utnyttjar sitt faktiskt vÀxande inflytande.
Att som SPD i Tyskland parkera sig i en stor koalition med Merkel trots vÀnstermajoritet i riksdagen, visar inte pÄ nÄgot större sjÀlvförtroende.