Socialdemokraternas kongress i Västerås 2001 blev även platsen för ett internationellt toppmöte.
Under stort hemlighetsmakeri hade statsminister Göran Persson arrangerat ett möte mellan Israels utrikesminister Shimon Peres och Abu Ala, talesman i det palestinska parlamentet.
Syftet var att medverka till dialog, fred och försoning mellan parterna i den gamla svårlösta konflikten.
2015 är frågan tyvärr lika brännande aktuell.
”Under det gångna året har vi sett hur fredssamtalen har gått i stå, hur nya bosättningsbeslut på ockuperad mark har försvårat en tvåstatslösning och hur våldet återvänt till Gaza. En sexårig flicka eller pojke från Gaza har under sin livstid redan hunnit uppleva tre krig”, konstaterade nya utrikesministern Margot Wallström vid en presskonferens i Rosenbad 30 oktober.
Det är också bakgrunden till att Wallström och den svenska regeringen fortsätter att engagera sig för en fredlig lösning och erkänner Palestina som stat.
Det är inte ensidigt ställningstagande för en av parterna. Erkännandet av Palestina är ett stöd för en tvåstatslösning.
Inriktningen är att skapa en grund för en dialog mellan två jämlika parter och för att israeler och palestinier ska kunna leva sida vid sida i fred.
Wallström understryker att de folkrättsliga kriterierna för ett erkännande av Palestina är uppfyllda. Det finns ett territorium, det finns en befolkning och det finns en regering.
Sverige har tidigare erkänt både Kroatien och Kosovo, trots att dessa saknade kontroll över delar av sitt territorium.
”Staten Palestina är liksom dessa ett speciellt fall”, framhåller Wallström.
Den svenska utrikesministern betonar samtidigt att Sverige kommer att fortsätta ställa krav på bägge parter.
I Palestina handlar det om att bekämpa korruption, att ta avstånd från våld, att respektera medborgerliga och politiska rättigheter och att öka kvinnors inflytande.
Det har gått fjorton långa år sedan toppmötet i Västerås. Framstegen sedan dess är små och få. Bakslagen är desto fler.
Men det betyder inte att världssamfundet får ge upp. Arbetet för dialog, fred och försoning måste fortsätta.
Alternativet är värre och inte önskvärt.