Osäkerheten i världsekonomin är nu rekordstor. I Europa handlar det framförallt om eurons framtid. Spänningarna mellan de ingående ekonomierna i euroområdet ökar. Det enda som egentligen kan rädda länderna med galopperande underskott, som Grekland, Portugal, Irland, Italien och Spanien (de så kallade PIIGS-länderna) är stora ekonomiska överföringar från Tyskland.
Förslaget om att införa euroobligationer är just ett sådant. Det skulle innebära kraftigt höjda statsskuldsräntor för Tyskland och andra länder med en god ekonomisk utveckling och motsvarande lättnader för problemländerna.
Problemet med förslaget är dels att få länderna som drabbas ekonomiskt att gå med på detta. Redan nu har det folkliga motståndet mot överföringar till de så kallade PIIGS-länderna ökat.
Det andra problemet är att införandet av euroobligationer innebär att ländernas ekonomiska politik måste samordnas i större omfattning.
Införandet av euron innebar att ekonomin kunde överhettas i euroländerna utan att räntorna steg. Det var ett tungt vägande skäl till införandet av stabilitetspakten som satte upp begränsningar för ländernas budgetunderskott bland annat.
Om euroobligationer nu ska införas kommer mer långtgående samordningsmekanismer behöva införas.
Men euro-ländernas problem har inte varit bristande föresatser på detta område. Problemet har varit att de inte har efterlevts. Vissa av länderna har i år efter år brutit mot reglerna i stabilitetspakten, utan att något har hänt.
Vid sidan av den rävsax som euro-länderna sitter i, har USA sina egna problem. Underskottet i deras ekonomi växer rekordartat utan att några vettiga politiska lösningar på hur det ska hanteras hittas.
Dörren för skattehöjningar för de mer välbeställda verkar helt stängt, trots att möjligheterna för utgiftssänkningar är begränsad.
Att de ekonomiska problemen för delar av världsekonomin är stora kommer spilla över på Sverige, som är en extremt exportberoende ekonomi. Minskar efterfrågan på våra produkter på grund av åtstramningar i andra länder, kommer det påverka både tillväxt och sysselsättning.
Det verkar regeringen har insett. Det femte skatteavdraget har slopats.
Frågan är vilka åtgärder som görs för att klara den ekonomiska krisen framöver. Hur sådana hanteras är avgörande för de framtida tillväxtsmöjligheterna. Men regeringen behöver inte bara göra rätt. De gäller också för dem att lyckas få sina förslag genom riksdagen. Det lär inte vara någon lätt uppgift för dem.