Grattis, Pyeongchang.
Den sydkoreanska staden vann kampen om vinter-OS 2018. Skidskytten Helena Ekholm var inte särskilt entusiastisk inför kandidaturen. När hon åkte där för några år sedan var det just ingen publik och grus i skidspåren. Men det är numera så att idrottsliga aspekter får ge vika för analyserna i koncernen IOK. (Internationella Olympiska Kommittén). Sydkorea kunde slanta upp vad som behövs, precis som Ryssland som ju är OS-värd 2014.
Nu menar en del att Sveriges chanser att få arrangera vinterspelen ökar när värdskapet för spelen 2018 hamnade i ett land utanför Europa. Och något kan det ligga i den analysen. Men efter att ha upplevt en del OS-kampanjer för Östersund och Åre är jag tämligen pessimistisk. Arrangemangen har svällt enormt och kostnaderna för investeringar i anläggningar och hotell har stigit kraftigt. OS-arrangemang blir alltmer en fråga för stora länder.
2002 USA. 2006 Italien. 2010 Kanada. 2014 Ryssland. 2018 Sydkorea. I snitt blir det ett invånarantal på 118 miljoner.
I Sverige var det dessutom svårt att skapa enighet kring kandidaturen. Många som ville ut och resa tyckte det var töntigt med Östersund och Åre. Sedan har det inte alltid funnits den rätta politiska viljan, en kritik som både drabbar socialdemokratiska och borgerliga regeringar.
Det vore kul med olympiska vinterspel i Sverige, men jag tror dessvärre att chanserna är mycket små.
Nu kan det tycks besynnerligt att avhandla vinter-OS i den ljuva sommarmånaden juli. Men omröstningen om värdort skedde i början av månaden, därför skriver jag om Pyeongchang och andra OS-orter.
I ortnamnstävlingen för juli vinner Almedalen på Gotland. Om Gotlands kommun skulle köpa lika mycket reklamutrymme i medierna skulle kommunalskatten få höjas till 60 kronor.
Loppmarknader fascinerar. Om somrarna dyker de upp, i gamla ladugårdar och garage och uthus. Ju fler kommersiella marknadsplatser vi får, desto populärare blir det att försöka kursa gamla prylar.
För en del år sedan skänkte jag bort några kassar böcker till Amnesty. Efter några månader kom en god vän med en bok, "den här måste du läsa". Vad det var för bok? Jo, en av dem jag skänkt bort. Snacka om rundgång.
Numera undviker jag att fylla på förråden hemma. Har man passerat 37 minskar behovet av prylar.
Några centerpartister menar att det är läge att bryta samarbetet i alliansen för att rädda partiets själ. Nu när Maud Olofsson aviserat sin avgång är det många som passar på att rida sina käpphästar några varv i manegen.
Vid Centermötet i Åre till hösten kommer Anna-Karin Hatt eller Annie Johansson att bli partiledare. Att tro att någon av de två ska bryta allianssamarbetet är fullständigt orealistiskt. Allt talar för att Centern förblir en lojal del av borgerligheten och att vänsterfalangen i partiet får ytterligare pisk.
Centerns allmänborgerliga framtoning gör också att det är Fredrik Reinfeldt som har störst anledning att vara orolig. En ny partiledare kan locka tillbaka en del forna C-väljare som gått till Moderaterna. Den politiska skillnaden mellan det gamla agrarpartiet och det gamla högerpartiet har ju nästan helt eliminerats.
När blir tevereklam kontraproduktiv? Finns det någon doktorsavhandling i ämnet? Just nu är det ett telefonbolag som kör en massiv kampanj med en typ som alltid pratar i mobil, även under yogan. Det var kul de fem första gångerna, sedan blev det bara jobbigt. Om man stänger av ljudet för att slippa höra de välkända replikerna är det nog första steget mot bojkott av företaget. Efter 52 visningar är man nästan beredd att starta en Facebookgrupp för att bekämpa telefonterroristen. Att köpa en vara från telefonbolaget? Snudd på otänkbart.
Firmorna öser ju ut många miljoner i rek-lam. De måste ju ha en susning om när de pengar som satsas motverkar sitt syfte.
21 sikar blev det en kväll. Och nu i juli hoppas vi på öring. Lycka till med fisket och njut av den fagra sommarmånaden.