Det kommer positiva rapporter från Håkan Juholts rundresa i landet. I Sydöstran i Blekinge berättar ledarskribenten Hans Bülow om ett lyckat möte i Galtsjön 23 oktober.
"Håkan Juholt gav trovärdiga svar och fick applåder ... Socialdemokrater ute i landet vill inte ha en spolformad partiledare som inte vågar vara sig själv. De gillar den stridslystne Juholt som precis kommit ut från en medial torktumlare", skriver Bülow.
"Han kom, han sågs och han imponerade! Sällan har jag hört så många ha så varma och starka sympatiyttringar att tilldela en socialdemokratisk partiledare", bloggar ex-riksdagsmannen Bengt Silverstrand om ett möte i Landskrona 24 oktober.
"Vi får gå tillbaka till Olof Palme för att finna en sådan retorisk briljans, där självkritik, värme och slagfärdighet vävdes samman till en helhet som lyfte och som ingöt förhoppningar och självförtroende hos socialdemokrater som under de senaste veckornas mediala turbulens gått klädda i säck och aska", menar Silverstrand.
I Värmlands Folkblad konstaterar chefredaktören Peter Franke, en av Juholts kritiker, att S-ledaren lyckades vända opinionen på mötet i Karlstad 20 oktober.
"Irritationen inför mötet i Karlstad var stor bland pensionärerna, men efteråt fick Juholt mest beröm för sitt politiska budskap", skriver Franke.
Ulf Bjereld, S-bloggare och statsvetare, skriver att Juholts budskap gick hem när han talade i den fullsatta Draken-biografen i Göteborg 19 oktober.
"Visst kan man påstå att Juholt hade en lätt match, att de trogna partimedlemmarna självklart ställer upp bakom partiledaren. Men man skall inte underskatta värdet av att ha en partiledare som förmår entusiasmera och mobilisera medlemmarna till politiskt arbete", skriver Bjereld.
Bjereld har rätt. Just nu behöver socialdemokratin mest av allt räta på ryggen och skaffa sig ett bättre självförtroende.
Valet 2010 var förvisso en käftsmäll. Men mitt i alla eländesbeskrivningar och domedagsprofetior finns skäl att påminna om några saker.
Det var trots allt 1,8 miljoner svenskar som röstade på S 2010. Det innebär att S är riksdagens största parti.
I 188 av landets totalt 290 kommuner fick S bättre resultat än riksdagsresultatet, det vill säga 31 procent eller mer.
I 87 av landets kommuner fick partiet över 40 procent.
Stockholm är visserligen väldigt blått. Men i stora städer som Göteborg och Malmö härskar rödgröna majoriteter och S-kommunalråd.
Därför är det för tidigt att räkna ut socialdemokratin. Det finns fortfarande många som stödjer partiets idéer och värderingar.
I skuggbudgeten visar partiet även att det har ett alternativ till den borgerliga skattesänkningspolitiken.
Genom omprioriteringar och vissa skattehöjningar vill Socialdemokraterna frigöra mer pengar för investeringar i utbildning, studentbostäder och infrastruktur.
Satsningar på tunnelbanan i Stockholm och Norrbotniabanan går hand i hand. De tidigare beskeden om a-kassan och sjukförsäkringen ligger fast.
Därför är det svårt att förstå varför så många socialdemokrater fortsätter att ägna sig åt självplågeri och interna maktstrider.
Självklart behövdes en tid med självkritik och självrannsakan efter valförlusten 2010. Men det får vara måtta.
Nu har det gått mer än ett år sedan valet. Valanalysen är gjord. Det gamla gardet har bytts ut. Ett nytt gäng har tagit vid. En ny skuggbudget har tagit form.
Därför är det hög tid att sluta med självspäkeri, intern smutskastning och gamla surdegar. Nu är det tid att prata ideologi, politik och värderingar.
De 1,8 miljoner människor som röstade på S 2010 - men även många andra - förväntar sig att det största oppositionspartiet bedriver en aktiv, samlad och konstruktiv oppositionspolitik.
När Håkan Juholt valdes till S-bas i mars citerade han Tom Petty.
"We wont back down" (Vi viker inte ned oss), sa den nyvalde S-basen.
De senaste veckorna har Juholt själv visat att han inte viker ned sig för massmediala drev och internt skitprat. Nu är det upp till bevis för resten av arbetarrörelsen.