1 december 1990 började jag som politisk chefredaktör på Piteå-Tidningen. En fråga som direkt pockade på min och redaktionens uppmärksamhet var framtiden för gruvan i Laisvall i Arjeplogs kommun.
Gruvbolaget Boliden ville torrlägga delar av sjön Laisan och leda över vatten till Skellefte älv. På det sättet ville Boliden möjliggöra brytning av malmkroppen under sjön för att kunna förlänga gruvdriften i Laisvall.
Men både dåvarande miljöministern Birgitta Dahl och Naturvårdsverket gjorde tummen ned, vilket innebar att gruvdriften i Laisvall skulle upphöra i början av 2000-talet.
På ledarsidan i PT 18 januari 1991 beskrev jag S-regeringens beslut som ett dråpslag mot Arjeplog. Jag var övertygad om att Arjeplog skulle dö sotdöden utan gruvjobben i Laisvall och få svårt att överleva som självständig kommun. Dåvarande kommunalrådet Per Dahlberg var djupt oroad om hur det skulle gå.
Men jag fick fel. Arjeplog klarade krisen.
Dagens befolkningstal - 3161 invånare vid årsskiftet - är visserligen lägre än det var 1990. Men Arjeplog är och förblir en självständig kommun, trots förlusten av de många gruvjobben i Laisvall.
Grunden för överlevnad har varit den egna kraften och de egna idéerna i Arjeplog - hos entreprenörer, företagare, folkrörelsemänniskor och lokalpolitiker.
Men - märk väl - de lokala krafterna hade även hjälp och stöd från en aktiv nationell regionalpolitik när det var som tuffast på 1990-talet.
13 april 1991 besökte dåvarande industriministern Rune Molin S-distriktskongressen som hölls i sporthallen i Arjeplog. Han hade med sig ett viktigt besked till Arjeplog och Norrbotten.
Inför 250 kongressombud meddelade Molin att regeringen tillsatt en särskild Arjeplogsgrupp och avsatt 100 miljoner kr för insatser i kommunen.
Syftet var att möta den förväntade nedgången i gruvnäringen.
Förra länsrådet Stig Modig, med rötterna i Arjeplog, blev operativt ansvarig i Arjeplogsgruppen.
"Som en direkt följd av gruppens arbete tillkom 125-130 arbetstillfällen", berättade Stig Modig när jag talade med honom i oktober 2005.
Det handlade framför allt om etablering av nya jobb i tjänstesektorn - från Datarutin, bilregistret, Nutek och andra.
En del av dessa jobb finns inte längre kvar. Men lokaliseringspolitiken och en aktiv regionalpolitik gjorde att Arjeplog tog sig igenom den akuta krisen.
Det är resultat som visar att statlig regionalpolitik behövs och har betydelse för den lokala utvecklingen. De lokala eldsjälarna måste känna uppbackning från regering, riksdag och myndigheter.
Det är särskilt viktigt att säga i dessa tider.
Under en följd av år har vi hört nyliberalernas snack om staten inte ska lägga sig. Marknaden ska sköta sig själv utan politisk inblandning.
Statligt engagemang beskrivs som något fult och som ett hinder för privata entreprenörer och företagare. I liberala Dagens Nyheter 14 april skrev politiske chefredaktören Peter Wolodarski om att begränsa "politikens räckvidd".
Men detta är en ideologi och ett synsätt som leder käpprätt ut i lingonskogen.
Ingen människa är en ö. Staten och politiken kan inte abdikera. Om vi vill ha ett rikt och blomstrande näringsliv så är det viktigt att hela samhället fungerar.
Det är angeläget även för företagen och företagarna att det finns bra skolor, fritidsgårdar, arbetsmarknadsutbildning, samhällsservice, infrastruktur och vettiga socialförsäkringar.
Det är negativt för näringslivet och den ekonomiska utvecklingen om - som nu sker - tusentals människor utförsäkras och förvandlas till socialbidragstagare.
Rättvisan är produktiv, som LO-ekonomerna sa en gång i tiden.
Därför går det inte att bara snacka om nya jobbskatteavdrag. Det som skatterna finansierar - utbildning, infrastruktur, socialförsäkringar med mera - är viktigt även för företagsklimatet och tillväxten.
Tag bara flygplatsen i Arvidsjaur, som spelar stor roll även för Arjeplog. Utan fungerande flygförbindelser skulle det bli svårt att behålla biltestverksamheten i inlandet.
Då skulle Bosch, Daimler och andra internationella storföretag, som är verksamma i Arjeplog under vintrarna, söka sig till andra delar av norra Europa med bättre kommunikationer.
Då skulle det bli ännu tuffare för besöksnäringen i Arjeplog och Arvidsjaur.
Därför hoppas jag att vi kan slippa den enkelspåriga debatten om lägre skatter som Lösningen med stort L. Det finns en baksida av skattesänkningsmyntet.
Om man sänker skatterna med 100 miljarder kronor, som regeringen gjorde förra mandatperioden, blir det mindre pengar för den gemensamma sektorn för skolor, äldreomsorg, vägar och flyg.
Det är negativt för den ekonomiska utvecklingen. Om vi vill att Sverige ska förbli en stark och konkurrenskraftig nation har vi inte råd att låta den offentliga sektorn förfalla.
Det är angeläget att stat, landsting och kommuner kan fullgöra sina uppgifter och spela en aktiv roll.