Reinfeldt är ganska ljum
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Någon av seminariedeltagarna sa att det inte stämde eftersom Westerbergeffekten kom sent i valrörelsen 1985 medan Wetterstrandeffekten kom redan före sommaren. Det låter som en rimlig invändning, men var inte seminariets mest anmärkningsvärda argument.
Det var istället när moderatorn hävdade likhet mellan Olof Palme och Fredrik Reinfeldt.
Jag var nära att ramla av stolen. Det ska sägas att liknelsen gjordes när paret Olof Palme och Kjell-Olof Feldt sades likna paret Fredrik Reinfeldt och Anders Borg. Men Palme och Reinfeldt jämfördes även enskilt.
Det kunde inte bli mer fel. Palme var en stor personlighet, berömd och beundrad världen över för sitt engagemang för internationell rättvisa och fred. Han var en verklig folk- och opinionsbildare som kunde förklara politik, ekonomi och ideologi på ett sätt som berörde. Och Palme var en karaktär --människor visste vad han tyckte och han väckte starka känslor.
En av Reinfeldts största fördelar - sett i dagens politiska klimat - är ju att han inte väcker särskilt mycket känslor. Han är ljum och använder ett torrt politikerspråk.
Det är svårt att definiera vad han tycker. Han säger en sak, den moderata politiken en annan. Och han är knappast en beundrad internationell personlighet. Under det svenska EU-ordförandeskapet avstod han från att föra EU mot en mer solidarisk utrikespolitik.
Jag hade anmält mig till seminariet för att en av talarna var Henrik Berggren, författare och ledarskribent på DN, som just utkommit med en ny biografi om Palme: Underbara dagar framför oss.
Och jag tror det var han som under seminariet sa att en jämförelse av Reinfeldt med Palme var som att jämföra Britney Spears med Simone de Beauvoir.
Nyligen kom också den elfte volymen av Tage Erlanders dagböcker. Det är sonen Sven Erlander som med 50 års fördröjning ger ut dagböckerna en gång om året. Den senaste volymen är från 1960 och handlar bland annat om Palme som rekryterats till Erlander. Också beskrivningarna här visar på de stora olikheterna mellan honom och Reinfeldt.
Nämnde jag att seminariearrangören var en av Sveriges största PR-byråer? Nog borde de väl kunna se skillnad mellan en ledare som Palme och en PR-mästare som Reinfeldt.