"Fåglarna måste ha mycket mat och dom röda bären mättar gott."
"Jaha, mycket rönnbär, det betyder att det blir en mild vinter", säger kloka gumman. "Rönnbärsträdets grenar vill bara bära en tung börda per säsong. Eftersom det är många bär i år så blir det inte mycket snö."
Det är bara att välja alternativ.
Fördelen med gamla visdomsord är att man ofta hittar motsatser. Man blir aldrig för gammal för att lära. Det går inte att lära gamla hundar att sitta.
Hur som helst: det är enormt vackert med de lysande röda bären. För övrigt hoppas jag att det blir en vinter med ordentliga isar. En riktig köldknäpp före första snön skulle sitta som en smäck.
Det är skönt att journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye släppts ur fångenskapen i Etiopien. Jag är inte alls säker på att man utifrån det här fallet kan dra några generella slutsatser om den tysta diplomatins effektivitet.
Ibland är det klokt att ligga lågt, uppenbarligen var det så i det här fallet. Men i ett annat afrikanskt land, Eritrea, sitter Dawit Isaak fängslad sedan år 2001.
Det har inte varit någon rättegång, Isaak har bara låsts in. President Isaias Afewerki viftar bort omvärldens protester.
Hur lång sträcker sig vägen
till den revolution
som ger människorna fria?
Inte öppnar celldörrarna
blott för att byta fångar?
Nu kommer krav på att det svenska biståndet till Etiopien ska ses över. Men behovet av rena brunnar på Etiopiens landsbygd har ju inte blivit mindre. Risken är att svenska repressalier i första hand drabbar de mest utsatta medan de som utformar och tillämpar lagarna i landet inte alls påverkas.
Frestelsen att slå tillbaka måste man hålla tillbaka, i biståndspolitiken och på fotbollsplanen.
Omläsningen. Åminne, Stenfågel, Vinteride och Stadsporten av Sven Delblanc. De fyra romanerna låg till grund för den rosade teveserien Hedebyborna, som sändes mellan 1978 och 1982.
Delblanc beskriver på ett utmärkt sätt ett Sverige i förändring. De små jordbruken lades ned, arbete vid stadens industrier lockade, en del fascinerades av Hitler medan andra tålmodigt pläderade för reformismens ideal.
Vem skriver om denna tid, då de fasta tjänsterna ersätts av projektjobb och då färdtjänsten i Skåne sköts från Senegal?
Delblanc, som levde mellan åren 1931 och 1992, var en lysande stilist med stor känsla för det svenska landskapets skiftningar.
Skildringen av de socialdemokratiska förtroendemännen är lysande och mycket träffsäker. Under min tid i rörelsen har jag mött många Skomakar-Ludde
I programmet "Vem tror du att du är?" fick vi veta att spelmannen Kalle Moraeus från Orsa är släkt med Börje Salming. Vilken ära för Börje.
Avsnittet från Norrbottens fjälltrakter var särskilt intressant. Och boxaren, en släkting till Kalle, som försvann i Stalins Sovjet är ju värd en egen roman.
Kaa Engberg, tidigare journalist vid Dagens Nyheter, har skrivit initierat om de svenskar som utvandrade till Sovjetunionen. Åtskilliga kom från Norrbotten. Många som väntade ett lyckorike dog av nattskott eller försvann i de grymma arbetslägren
Nu betar man av kändisar i släktprogrammet: Lasse Åberg, Siw Malmkvist, Petra Made med flera.
Jag tror att avsnitten skulle bli lika roliga att se om man fick följa några helt okända medborgare med dramatiska livsöden. Varför ska man alltid plocka med kändisar? Det går ju inte att bryna en falukorv utan att någon från scen, salong eller politik finns med i tevestudion.
Styrelseledamoten B, sjuttio plus, misstror datorer och tar med sig väggalmanackan på mötena för att skriva in tid för nya sammanträden. En annan styrelseledamot knäpper på sin Ipad men får inte kontakt med någon mast. B ler i mjugg.
"Ställ dig i hörnet inne i kammaren, där brukar mobilen funka", säger värdinnan i huset vid fjällets fot.
Ha en fin hösthelg - oavsett om ni tecknar framtiden i väggalmanackans stora rutor eller i Ipaden.