När Tanja Hagert höjer sin vemodigt klingande röst och sjunger romernas nationalsång "Gelem, gelem" sveper gåshuden över publiken. Romernas nationaldag firas på ett fullsatt Norrbottens museum. Samtidigt vajar den romska flaggan vid Stadshuset.
Maria Leissner, ordförande i delegationen för romska frågor, har kommit till Luleå för att tala. Hon skräder inte orden.
Romerna är den svenska grupp som utsätts för i särklass mest rasism. Grova uppskattningar visar att 80 procent av Sveriges romer lever i livslång arbetslöshet. En absolut minoritet av romska barn fullföljer grundskolan. I politiken är romer så gott som obefintliga.
Har romerna sig själva att skylla, som fördomarna säger? Nej. Europas 12 miljoner romer har funnits här i 700 år. De kallas ofta folket utan land, men skulle lika gärna kunna kallas de enda sanna européerna. I alla tider har romerna rört sig över gränser och knutit länder till varandra. Samtidigt har romer upplevt fruktansvärd förföljelse. De utsattes för förintelsen i lika hög procentuell grad som judar.
"När det gäller judarna kan vi säga att förintelsen inte kommer att upprepas. Men när det gäller romerna kan vi fortfarande inte säga det. För vi har ännu inte tagit strid mot rasismen som drabbar dem", säger Maria Leissner.
Sverige är ingen Bror Duktig. Att man kan titta på en romsk bebis och konstatera att den sannolikt inte går ut grundskolan - och sannolikt aldrig får något jobb - beror på svensk hets. Romer har tvångssteriliserats och fördrivits. Den lokala ordningsstadgan förbjöd länge romer att stanna mer än tre veckor i samma kommun. Först på 1960-talet fick romska barn rätt att gå i skolan.
Sedan år 2000 är romerna en nationell minoritet. Det innebär att romsk kultur är svensk kultur. Men de rasistiska takterna sitter i. Diskrimineringen av romer är daglig och hård. Alla från grannar till servicepersonal och myndigheter deltar i rasismen.
"Att vara rom i Sverige och gå ut från sitt hem är att gå ut i fiendeland", säger Maria Leissner.
Jag har aldrig hört en svensk makthavare uttrycka sig så tydligt om svensk rasism. Det är banne mig på tiden. Det är inte romerna som ska behöva be majoritetssamhället att sluta vara rasistiskt. Det är majoritetssamhället som självmant ska göra upp med sin rasism.
Romernas nationalsång är en svensk nationalsång. Stoltheten i Tanja Hagerts ögon ger mig hopp om att Sverige kan bli ett land som respekterar de enda sanna européerna.