Det är ungdomarna som är framtiden. Det är fina och riktiga ord, men just därför måste ungdomarna också få vara samtiden. Och som ungdom som här och nu tänker på vad som komma skall i Norrbotten är det svårt att inte kommentera en debatt som blossade upp för några veckor sedan.
När Marcus Wallenberg föreslogs till ny styrelseordförande för LKAB glödde det till på socialdemokratiska ledarsidor och i bloggar landet runt. Mot bakgrunden att gruvjätten omvandlats till publikt aktiebolag 2009 och att den tidigare styrelseordföranden uttalat sig om delprivatiseringar är det inte så märkligt.
Den typen av händelser har tidigare, även under socialdemokratiskt styre, varit indikatorer på planerade utförsäljningar.
Det är ingen hemlighet att regeringen vill fortsätta minska det gemensamma ägandet. Särskilt förvånande är det inte heller. Det är den typen av reduceringsreformer som genomförts hittills. Men att samtidigt som det argumenteras för utförsäljningar försöka ta på sig ansvarskavajen känns väldigt komiskt. Särskilt eftersom att de då helt nonchalerar ansvaret för framtida generationer.
En privatisering av LKAB eller Vattenfall skulle innebära att möjligheterna att reellt påverka vad som händer med dessa naturresurser går förlorade. Särintresset skulle då få gå före samhällsintresset.
Staten ska naturligtvis inte äga bolag enbart för ägandets skull. Den typen av dogmatism bör förpassas till historien. Det gemensamma ägandet ska alltid handla om allmänintresse. Ett begrepp som inte är helt enkelt att definiera. Men i det ryms naturligtvis både lönsamma och olönsamma verksamheter.
I bland måste värdet få vara viktigare än priset.
Det ständiga argumentet för utförsäljning är att det ger snabba pengar för att kunna amortera på statskulden. Den tesen är särskilt svår att försvara när ett bolag är lönsamt och redan generar en beskärd del till staten.
Ett annat argument är att staten inte ska konkurrera på den fria kommersiella marknaden. Frågan är: Vari i ligger den fria konkurrensen i en värld där bolag köps upp av stora multinationella koncerner?
Skärskådas retoriken bakom utförsäljningar av statliga bolag framträder en ideologisk tydlighet. Det handlar inte om ett långsiktigt ansvarstagande. Det handlar om principer.
Som ungdom i Norrbotten finns det ett argument som är viktigast. Framtiden ska inte behöva betala priset för samtidens kortsiktighet. Rör inte vår gruva.