19 maj är det val till sametinget i Sverige. Landets samiska befolkning ska utse 31 ledamöter för en fyraårig mandatperiod.
Ungefär 8 000 av Sveriges förmodade 20 000-
35 000 samer (siffran är osäker) har hittills registrerat sig i Sametingets röstlängd.
Sametinget firar i år sitt 20-årsjubileum. Det inrättades 1993 "med uppgift främst att bevaka frågor som rör samisk kultur i Sverige".
För en utomstående betraktare framstår svensk samepolitik som ganska rörig. När jag går igenom tidningsarkivet återkommer rubriker som oklarheter, vendettor och storbråk.
Jag tror att många - även i den samiska befolkningen - har svårt att förstå skillnaderna mellan Samelandspartiet, skogssamerna, jakt- och fiskesamerna och alla andra partier som ingår i Sametinget i Sverige.
Sannolikt skulle den samiska politiken tjäna på att bli mer lik den vanliga politiken.
Det är inte min uppgift att tala om hur den samiska befolkningen ska organisera sig politiskt. Men jag kan bara konstatera att Sametinget ser ut på ett helt annat sätt i Norge.
I Norge finns även de etablerade politiska partierna representerade i Sametinget. Arbeiderpartiet är största parti, precis som i stortinget.
Även Höyre och Fremskrittspartiet finns representerat. Därutöver finns också ett antal rena intressepartier, exempelvis Nordkalottfolket och Flyttsamerna.
Min känsla är att det innebär att samepolitiken i Norge blir mer integrerad med annan politik och att de norska samerna är bättre på att få genomslag för sina frågor.
Jag kan givetvis ha fel. Men jag tror att även den samiska befolkningen i Sverige skulle ta sig en allvarligare funderare på att ha en starkare koppling till den etablerade partipolitiken.