Vad är egentligen värst? Att erkänna ett fel i en ekonomisk affär, eller att förneka inblandning i ett eventuellt folkrättsbrott?
Jag tänker så klart på Håkan Juholt och Carl Bildt. En fick löpa gatlopp, gjorde pudlar och fick privata tillkortakommanden att spilla över på det egna partiets väljarstöd.
Carl Bildt å andra sidan struntar både i vad som är rätt och fel, vad folk tycker, vad folkrätten säger eller hur människor lider och dör för beslut han är med och tar.
Även om han har suttit i styrelsen för det bolag som övervägt, beslutat om förundersökningar och ansökt om koncession att få utvinna olja i Sudan och Etiopien, anser han sig inte ha något ansvar.
Carl Bildts syn på styrelsearbete är tydligen att det inte spelar någon roll och att inriktningsbeslut inte är moraliskt förpliktigande. Att han avgick ur styrelsen innan Lundin Petroleum startade verksamhet där nere är irrelevant. Men genom att ljuga, glida på sanningen, idiotförklara journalister och aldrig erkänna ett eget tillkortakommande överlever Carl Bildt.
Media slutar jaga honom. Hans misstänkta folkrättsbrott spiller inte över på moderaternas opinionssiffror och hans totala handlingsförlamning som utrikesminister är inte heller ett problem för moderata väljare. Eller ens för hans chef. Våra förväntningar på en moderat utrikesminister är tydligen inte högre än så.
Samtidigt har en hel rad borgerliga riksdagsledamöter skickat tillbaka pengar till riksdagen för samma fel som Juholt begick. Dem vet vi knappt namnet på, men de är ju inte heller partiledare. Men två som struntar i att skicka tillbaka pengar, eller erkänna att de har gjort fel, och som har minst lika viktiga uppdrag som en partiledare är statsråden Sten Tolgfors och Tobias Billlström.
De har "övernattningslägenheter" i Stockholm som de får full ersättning för. Stora lägenheter där både fru och barn också bor. Den konstruktionen får de full ersättning för ¬- 80 000 kronor om året. Hur mycket beräknas de fruarna betala för det boendet?
Politiken har olika måttstockar. Vi förväntar oss ett klanderfritt liv av socialdemokrater, men kan se mellan fingrarna på misstänkt folkrättsbrott hos moderater. Och vi har inte ens samma måttstock när det handlar om samma ersättningar.
Jag gillar den måttstock vi mäter s-politiker med. Inte mindre än så kräver jag av dem. Men den borde faktiskt gälla alla andra också, inte minst Bildt, Billström och Tolgfors.