"På sikt är stora kommunsammanslagningar i Norrbotten ett måste", sa Piteås S-kommunalråd Peter Roslund i NSD 10 juni.
Diskussionen är inte ny. I Pajala har tidigare kommunalrådet Owe Pekkari talat för samgående mellan Kiruna och Pajala. I Kalix motionerade Moderaterna för några år sedan om att slå samman Överkalix, Kalix, Övertorneå och Haparanda.
På en S-distriktskongress krävde Strömnäs-Pitholms S-förening att Jokkmokk och Gällivare ska gå ihop och en sammanslagning av Arvidsjaur och Arjeplog.
Bakgrunden är den negativa befolkningsutvecklingen. När befolkningen minskar så krymper underlaget för den kommunala verksamheten, liksom skatteinkomster och statsbidrag.
Därför upplever många små och krympande kommuner en allt tuffare ekonomisk verklighet.
Visserligen går det bra för stora delar av Norrbotten. Men länet som helhet - och framför allt vissa kommuner i länet - har haft en nedåtgående befolkningstrend under en lång period.
1995 bodde det cirka 266 000 personer i Norrbotten. Nu är länets befolkningstal nere i 248 000 invånare. Det betyder ett tapp på 18 000 personer.
Begrunda siffran - 18 000 personer. Det är många skallar. Det är ungefär lika många människor som bor i Överkalix, Pajala och Älvsbyn tillsammans.
Annorlunda uttryckt: Det har försvunnit ett befolkningsunderlag som motsvarar tre mindre norrbottniska kommuner på bara femton år.
Inte undra på att det uppstår diskussioner om kommunsammanslagningar för att trygga ekonomi och kvalitet i välfärden. Men kommunfusioner bör ändå betraktas som en sistahandsåtgärd.
Det finns möjligheter för kommunerna att kraftsamla och göra samordningsvinster utan regelrätta sammanslagningar.
Ett exempel kan vara att flera mindre kommuner håller sig med gemensam växel, personalchef, teknisk chef, brandchef, gemensamt lönekontor och liknande.
En del sådana samarbetsmodeller finns redan. Arvidsjaur, Arjeplog och Sorsele delar till exempel konsumentvägledare. Arjeplog och Sorsele har även gemensam lönehantering.
Den typen av samverkanslösningar känns mer aptitliga än direkta kommunsammanslagningar. De bygger på initiativ från kommunerna själva, inte på centraldirigering uppifrån.
Det är inte bra om sammanslagningar och nya kommungränser uppfattas som något som statsmakterna pressar på kommunmedborgarna.