Åren 2006-2007 var en tuff period för regeringen Reinfeldt. Maria Borelius och Cecilia Stegö Chilò fick hoppa av efter bara en kort tid som statsråd.
I september 2007 lämnade Mikael Odenberg försvarsministerposten efter ett storbråk med finansminister Anders Borg.
I november 2007 avgick statssekreteraren Ulrika Schenström sedan hon varit ute och pimplat vin med en journalist, trots att hon ingick i regeringens krisberedskap samma kväll.
Under hösten 2007 briserade även hela Carnegiehärvan. Regeringens personkopplingar till investmentbanken blev en allvarlig politisk belastning.
Karin Forseke och Urban Funered, som tidigare haft tunga befattningar på Carnegie, fick lämna sina uppdrag i regeringskansliet.
Men sedan dess har det varit relativt stabilt i regeringens inre arbete - om vi bortser från stormen runt Sven-Otto Littorin sommaren 2010.
Nu känns det emellertid som att det på nytt är rejält skakigt i regeringskansliet.
Sten Tolgfors avgång är inte det enda exemplet på stök och bök i regeringsarbetet.
Under de senaste månaderna har regeringen uppträtt mer som en rörig liberal diskussionsklubb än regering.
Olika regeringsföreträdare ger olika besked om riskkapitalbolag som äger friskolor, kärnkraften, ungdomslöner, vapenexporten, Östersunds OS-ansökan m m.
Politiken spretat åt alla håll.
Borgarna har länge försökt framträda som en samlad och handlingskraftig regering.
Men den senaste tiden har den borgerliga självbilden krackelerat.
Vi ser många tecken på en regeringsmakt i sönderfall.